På ungdomsmottagningen/i vården

Rekommendationer som riktar sig särskilt till dig som arbetar i vården eller på en ungdomsmottagning.

• Ta för vana att fråga alla patienter vilket pronomen de har, och använd det i journaler. Det är inte heller säkert att patienter använder sitt juridiska namn som tilltalsnamn. Om du inte är säker, fråga vilket namn patienten använder. Om du behöver föra journal i patientens juridiska namn kan du förklara det för patienten och göra en anteckning i journalen om vilket namn och pronomen som är det rätta.
• I stället för att ropa upp personer i väntrummet med förnamn kan man ropa upp efternamn (som ofta är mindre könade än förnamn), använda system med nummerlappar eller ropa upp sitt eget namn ("vem ska träffa NN?").
• Fokusera inte på transerfarenhet i onödan. Om personen söker för en infektion är könsidentiteten och/eller könsuttrycket irrelevant. Däremot behöver du veta vilket namn och pronomen patienten använder.
• Se till att ungdomsmottagningen inte bara har öppen mottagning för killar och tjejer utan att det finns tider då vem som helst, oavsett könsidentitet och könsuttryck, kan dyka upp.
• Skriv uttryckligen på broschyrer och på hemsidan att transpersoner är välkomna eller att alla oavsett kön är välkomna. På så sätt signalerar du att man som transperson kan förvänta sig ett respektfullt och kunnigt bemötande på mottagningen.
• Förenkla för transpersoner att komma ut. Fråga gärna "Finns det något annat du vill att vi ska veta om dig?" vid den inledande kontakten.
• Ha information om transfrågor i form av broschyrer eller annat material liggande i väntrummet.
• Ha bilder på transpersoner eller bilder på personer som bryter mot normer för kön och en regnbågsflagga i väntrummet så att man som transperson känner att man är välkommen.
• Var medveten om att en del transpersoner har ett problematiskt förhållande till sin kropp. Vid kroppsundersökningar, var därför tydlig med informationen om vad undersökningen innebär och vad syftet med varje steg är. Var noga med att göra allt för att personen ska känna sig bekväm.
• Fråga om personen har önskemål om vem som gör undersökningen.
• Utgå inte från att alla transpersoner har ett komplicerat förhållande till sex. Utgå heller inte från att transpersoner har, eller inte har, vissa typer av sexuella pratiker.
• När du talar om könsorgan i allmänhet, undvik att säga "tjejers kön" eller "killars kön". Använd det neutrala ordet "könsorgan" eller säg vulva, vagina och penis.
• Lyssna efter vilka ord personer själva använder om sitt könsorgan och använd de orden om du behöver prata om personens könsorgan.
• Ibland, till exempel om du ska bedöma huruvida hiv eller någon annan könssjukdom kan ha överförts, kan du behöva veta exakt vilka sexpraktiker en person haft. Signalera att du är medveten om att personen inte definierar sitt kön på det sättet genom att säga till exempel ”det som medicinskt sett kallas vagina” och förklara varför du behöver veta exakt.