Du är här

Kampen har varit lång och envis, väntan har varit svår och kostat många mycket, längtan har ärligt talat hunnit bli minst sagt otålig, men äntligen är det klart   - nu stryks kravet på sterilisering för att ändra juridiskt kön!

Drygt 10 transaktivister följde från åhörarläktaren förmiddagens debatt i Riksdagen och omröstningen som ägde rum senare på eftermiddagen. 

Det finns mycket att säga om debatten som gått under dagen, och vi på transbloggen ska försöka återkomma med lite mer info om dagens debatt och omröstning, men i nuläget behöver ni bara veta att steriliseringskravet är struket från lagtexten och att idag är en dag för att fira!

För dig som befinner dig i Stockholmsområdet är ni välkomna på fest för att fira på RFSL-huset (Sveavägen 59) från kl 18. Det kommer bli alkoholfritt bubbel, brandtal, mingel och hurrarop hela kvällen!

Länge leve transkampen!

Häromdagen skrev vi på transbloggen om eleverna på Södra Latin som sett till att skolan ska få könsneutrala omklädningsrum. Nu har vi fått tag i Serny, Louise och Camille som kämpat för att genomdriva det här. Vi frågade dem om hur de gått till väga, vilka reaktioner de mött och vilka tips de har till andra som vill genomföra liknande grejer på sina skolor. Här har ni deras inspirerande berättelse!

Transbloggen: Hur har ni gått till väga för att skolan ska införa könsneutrala omklädningsrum?
Serny: Jag har under hela gymnasietiden känt ett behov av att få byta om som jag är, det vill säga som transperson/intergender. Att varje vecka tvingas till att identifiera sig som kille på grund av sitt biologiska och juridiska kön är plågsamt. Så jag bad idrottsläraren om att få byta om enskilt och läraren hänvisade till ett låst omklädningsrum som ligger mellan de två stora könsdefinerade. För att byta om där krävdes att både innan och efter varje idrottslektion låna nycklar av läraren, springa utomhus till omklädningsrummet, låsa upp det och sedan springa utomhus tillbaka upp för alla trappor med nycklarna igen. När jag sedan tog upp detta i skolans hbtq-förening, som är en samlingsplats för hbtq-personer och andra intresserade, så fick jag ett gensvar på dessa tankegångar och vi kom fram till att rummet borde vara upplåst och tydligt märkas med en skylt som visar att rummet är öppet för alla oavsett könsidentitet.

Louise: Det var då en av flera frågor som vi i egenskap av kontaktpersoner för hbtq-hörnan började driva i form av samtal med skolledningen och med berörda lärare. Just denna fråga om omklädningsrummet drev Serny extra hårt och var väldigt på skolledning för att vi skulle komma fram till ett beslut. Efter cirka ett halvår så var det bestämt att det skulle öppnas och skyltas om och i samma veva så tillsattes en ny elevkår på skolan. Ordförande för demokratiska utskottet blev Camille Trombetti som tog kontakt med hbtq-hörnan och inledde ett fint samarbete i våra frågor. Detta var mycket positivt eftersom en elevkår representerar alla elever vilket ger större förtroende hos skolledningen. Elevkåren bestämde att en officiell invigning skulle genomföras den 6e maj och uppmärksammade omklädningsrummet i media.

Vad har ni mött för reaktioner? Har ni mött något motstånd, och hur har ni hanterat det i såna fall?
Camille: Vi har mestadels mötts av positiva reaktioner från anhöriga och främmande människor som är stolta och glada över vårt driv. Vi har fått mail från människor som beskriver hur tufft de har haft det som transpersoner under sin skoltid och hur gärna de hade gått på Södra Latins Gymnasium. De flesta elever är mycket stolta över sin skola även om det finns några som tycker att sådana här saker är onödigt och överdrivet. Näthatet har varit påtagligt, men vi har inte känt oss utsatta för personliga påhopp. Det är också något vi räknat med då vi på förhand visste hur den här debatten ser ut, detta är ännu en falang av hen-debatten och många "hen-hatare" kommer fram med sina dammiga konservativa argument. Blondinbellas blogginlägg är ett utmärkt exempel på detta. 

Louise: Skolledningen har varit neutrala i själva frågan om omklädningsrummet men lyssnar gärna på oss elever i allmänhet. Vi har startat en genus-grupp på skolan där vi kontaktpersoner, skolledningen och en av skolans lärare som är genuspedagog är med. Men vi kan se att behovet av en vidare hbtq-kompetens är stort hos skolledning och lärare även om vi kommit långt på vår skola.

Vilka råd har ni till andra som vill genomföra liknande insatser på sin skola?
Serny: Att starta en hbtq-förening är en bra idé, att höra sig för om det finns fler på skolan som skulle vilja samlas och göra skillnad. Att kontakta någon förening som jobbar med hbtq-rättigheter på din ort, till exempel RFSL eller RFSL Ungdom är bra för att få stöd på plats.
Louise: Alla är också givetvis välkomna att kontakta oss för inspiration och tips vid motgångar eller vid uppstart av förening!
Camille: Något som är viktigt är att vara envis och inte ge vika för dem som inte kan sätta sig in i situationen och förstå att detta är viktiga frågor. Med hopp om många könsneutrala omklädningsrum!

Transbloggen tackar Serny, Louise och Camille för sin viktiga kamp och för att de tog sig tid att svara på frågorna. Hör av er till oss på transbloggen om ni t.ex. vill komma i kontakt med någon av dem, eller om ni har egna berättelser om transaktivism och hbtq-kamp på er skola!

/Carl

Sommaren 2011 besökte Buck Angel Sverige och dök med ens upp i svensk media. Han är sedan tidigare välkänd inom exempelvis FtM-kretsar och andra transrelaterade sammanhang men plötsligt syntes han upp på kanal 5 på bästa sändningstid (visserligen i sensationslystna programmet Outsiders men man kan inte få allt här i världen). Han höll även flera uppskattade föredrag under Stockholm Pride.

Buck är en transkille som skapat och medverkat i en hel del porrfilm. Nu för tiden arbetar han dock främst med att sprida information om trans och att förbättra transpersoners hälsa. Han har bland annat lagt fokus på att via YouTube-klipp och föredrag uppmana transkillar till att regelbundet gå på gynekologisk cellprovtagning och andra typer av gynekologiska undersökningar. Nu i dagarna har hans dokumentär Sexing the Transman premiär. Filmens tanke är att synliggöra transkillars sexualitet. I filmen intervjuas olika transmän om sina kroppar, sin transition och sin sexualitet.

Buck är en enormt viktig förebild. Han reser världen runt och föreläser om sitt liv och vikten av respekt mellan människor. Han är helt öppen med sin transition och en betydelsefull källa till kunskap, inspiration och synliggörande. Jag kontaktade därför Buck och ställde några frågor.

Du är en förebild för många människor. Men vilka förebilder har du?
- Min fru är en av mina förebilder. Hon är en fantastisk person och har verkligen hjälpt mig att känna mig säker kring min transition. Hon älskar mig villkorslöst och vi är själsfränder. En annan förebild som jag haft länge är Madonna. Jag tycker att hon är helt otrolig. Hon har alltid varit sig själv och bryr sig inte om vad andra tänker om henne. Jag gillar det och har anammat den attityden i mitt eget liv. Det är ett väldigt viktigt budskap.

Om du kunde förändra en sak i världen, vad skulle det vara?
- Stoppa alla former av hat! Det finns så mycket hat i den här världen och mycket finns inom vårt eget community. Det är en skam att så många transpersoner är hatiska mot mig och mitt arbete. De sprider ett hatiskt budskap och det är inte vad vi borde göra. Istället borde vi hålla ihop. Tillsammans är vi starka! Det är väldigt viktigt att komma ihåg att vi är lika men samtidigt olika. Mångfald är fantastiskt – omfamna det! I den här världen lär vi oss att försöka vara så lika som möjligt. Därför gör olikheter folk upprörda och de reagerar med hat. Stoppa hatet!

En önskan om en mer kärleksfull värld var ett genomgående tema under de föreläsningar Buck höll under Stockholm Pride. Han berättade öppenhjärtligt om sitt liv men lyfte också tankar om hur samhället behöver förändras. Han var tydlig med att hans framträdanden handlar just om att nå människor med budskapet om respekt, acceptans och alla människors lika värde. Hans starka föredrag under Pride lockade fram både skratt och tårar hos åhörarna. Vi var många som berördes av hans ord och erfarenheter.

När du var i Sverige så nämnde du att du älskar hundar och att du har sju hundar. Har du lust att berätta om dina hundar och varför du gillar hundar så mycket?
- Jag älskar hundar och det stämmer bra att jag har sju stycken. Fem av dem är före detta gatuhundar från Mexico, där jag bor.Jag har alltid haft hundar, ända sedan jag var barn och jag har alltid känt mig väldigt nära dem. De dömer ingen, till skillnad från alla människor som dömde mig när jag var yngre. Kanske är det därför jag känner mig så nära hundar. De hundar jag har nu heter Angelo (som är 18 år), Lola, Mack, Carey, Canella, Duke och Coco.

Har du ett råd eller något annat du vill säga till de som besöker Transformering.se?
- Kom ihåg att det alltid är okej att känna det du känner. När jag var ung förstod inte folk vad det innebar att vara transsexuell. Det är annorlunda nu även om det såklart fortfarande finns många människor som inte gillar transpersoner. Men det spelar ingen roll vad andra tänker. Att du vet vad du känner och vill är det som spelar roll. Var dig själv, var glad och älska dig själv!

Vi lever i ett samhälle som förutsätter att man INTE är transperson. Det vill säga: att vara trans bryter mot normen. Som trans måste man ibland komma ut med att ”hej, jag har en könsidentitet som inte matchar mitt juridiska kön”. Det är, förmodligen, ovanligare att vara trans än cis. (Cis betyder att man inte är trans.) Men att trans är mindre vanligt än cis betyder såklart inte att trans är onormalt. Det betyder inte heller att det är fritt fram för cispersoner att ställa mängder av klumpiga och privata frågor till transpersoner för att stilla sin nyfikenhet. Tyvärr händer det ofta.

Det är väldigt vanligt att den som bryter mot normer eller som på något sätt avviker från majoriteten plötsligt förväntas vilja (och kunna) svara på alla möjliga och omöjliga frågor om sig själv, andra personer som på något sätt tillhör samma grupp eller om samhället i allmänhet. Vett och etikett och sunda spärrar försvinner hux flux från personer som i vanliga fall är förnuftiga och trevliga. Plötsligt kommer frågor om ens kropp eller reflektioner om hur frågeställaren själv ser på ens kropp. Eller så förväntas man kunna svara på gigantiska och filosofiska frågor som ”Men var kommer idén om kön från EGENTLIGEN?”.

Vad är det då som driver cispersoner till att ställa alla dessa frågor till transpersoner? Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att det inte bara händer transpersoner utan även många andra som på något sätt avviker från normen: ickeheterosexuella, personer med funktionsnedsättningar, människor som tror på Gud, personer som lever i icke-monogama relationer… Listan kan göras lång. Men bara för att det är vanligt att normpersoner ställer gränslösa och intima frågor betyder det inte att det är okej. Nej, absolut inte.

Vissa tycker att det är helt okej att svara på den här typen av frågor medan andra verkligen inte tycker att det känns bekvämt. Och det är inte alltid som själva nyfikenheten är det jobbiga utan hur personen väljer att ställa sina frågor. Det kan vara svårt att gränsa. Det kan också vara svårt för cispersoner att förstå att de frågor de ställer är kränkande eller alldeles för närgångna. Och hur ska man formulera sig egentligen? Det finns faktiskt mängder av bloggar som tipsar om hur cispersoner kan bete sig för att vara respektfulla, som här och här. Båda bloggarna är på engelska men det finns såklart på många andra språk också. På de här två sidorna skrivs bland annat följande:

  • Om du vill ställa frågor om en persons transition eller kring trans, utgå inte från att det är okej att ställa dessa frågor. Börja istället med att be om tillåtelse att ställa dina frågor: ”Jag har några funderingar kring trans, har du lust att svara på dom? Det är helt okej att säga nej.”
  • Ställ inte privata frågor om någons sexuella praktik eller kropp – fråga hellre om trans i allmänhet.
  • Om du är osäker på någons könsidentitet, fråga vilket pronomen personen föredrar (inte ”är du tjej eller kille?”).
  • Googla! Mycket info finns på nätet och det kan vara smidigare att söka kunskap den vägen.
  • Berätta aldrig för en transperson vad den gör ”fel” (i dina ögon) och vad personen borde göra för att passera bättre – såvida inte personen har bett om dina råd.
  • Fråga inte efter en persons tidigare namn.
  • Om du råkar använda fel namn eller fel pronomen – rätta dig själv och be om ursäkt.

Vad har du som läser detta själv för tankar? Kommentera gärna nedan eller tipsa om andra bra bloggar!