Charley Kåberg heter personen som ligger bakom de nya illustrationerna till Transformering.se. Charley är en normkritisk illustratör som ägnar dagarna åt feministiskt och antirasistiskt förändringsarbete vid ritbordet. Charley låg också bakom gruppteckningen som vissa kanske minns från förra versionen av hemsidan. När vi bestämde oss för att uppdatera sidan kändes det självklart att arbeta med honom igen och att ta samarbetet ett steg till. Nu har vi ännu fler och ännu variationsrikare illustrationer på hemsidan. Om du inte redan sett alla är det bara att bläddra runt på sidan så ligger illustrationerna strösslade lite här och var. Det kommer dessutom att dyka upp fler illustrationer av Charley här framöver. Vi bestämde oss för att ringa upp Charley och be honom berätta om sitt arbete.

Hej Charley, vem är du?
Jag heter Charley Kåberg, 28 år och är transfeminin queer och transaktivist. Jag jobbar som illustratör med uppdragsgivare som aktivt arbetar normkritiskt, feministiskt och antirasistiskt. Det privata är politiskt, därför jobbar jag med frågor som berör mig på ett personligt plan.

Hur har du jobbat med illustrationerna till Transformering.se?
Vi pratar mycket om att "alla" ska få vara med. Alla ska få synas. Men vem är de här "alla" när jättemånga aldrig syns? Vem är "äkta" transperson? Till exempel rasifierade personer får alldeles för lite möjlighet att representera hbtqi-communityt. Inte heller transtjejer eller personer med transfeminina uttryck lyfts fram av rörelsen. Eller transpersoner från förorten. Det är åt helvete och speglar inte verkligheten. Jag har tänkt jättemycket på det när jag har ritat. Det svåra var bland annat att försöka rita icke-stereotypa transpersoner. Att låta transkillar ha smink, eller att transtjejer kan ha lesbiska identiteter, eller att de liksom inte vill "passera" som det kön dom skrider över till. Att rita de små detaljerna i uttrycken och ansiktsdragen som gör att man ändå ser att det är en transperson som väljer att inte passa in i könsrollerna var tekniskt svårt. Man vill ju inte göra en karikatyr, det är ju döden.

Vad har du haft för inspiration och förebilder när du arbetat med illustrationerna?
Jag har tagit hjälp av nära vänners betraktelser från typ gymnasietiden, kollat massa Tumblr-sidor från runt om i världen och scrollat på genderqueer.com. Det finns ju sjukt lite bilder på transpersoner. Finns det bilder är det ofta lite negativa eller nedstämda porträtt. Det var roligt och nödvändigt att få rita utopiskt, som jag önskar att det var, lite mer peppigt. Många situationer som jag har gestaltat till Transformering.se kanske händer 1 gång av 100 och är kanske lite missvisande i förhållande till hur det verkligen är, men varför skulle vi egentligen förvänta oss mindre?

Hur kan illustration användas för att förändra världen?
Jag tänker nästan tvärtom, hur kan illustration inte användas för att förändra världen? Det är väl som vilket uttryck som helst typ som musik eller text eller vad som helst. Har man fått ett uppdrag, är det också någon som ger mig ordet. Då tar man såklart tillfället i akt att lyfta fram fler versioner av trans. Så att fler kan känna igen sig. Igenkänning och identifikation är asviktigt. Särskilt för yngre personer. Desto mer "skevheter" vi ser desto mindre skev känner man sig. Så känner i alla fall jag.

Påverkar det vilka illustrationer du gör och vilka jobb du tar?
Att uttalat jobba med uppdragsgivare som är med på noterna och låter mig köra hardcore är direkt politiskt. Att kompromissa går bort. Det är ett privilegium att säga nej till jobb, men jag pysslar med förändringsarbete och då går det inte att backa på den grejen. Typ som när jag får en uppdragsförfrågan och uppdragsgivaren ber mig att "OBS viktigt tänk utifrån mångfald" och jag svarar javisst men sen när de får skissen får de en chock. Jag har flera gånger mötts av motstånd, att det blev lite VÄL mycket mångfald.

Är det inte dags att sluta kvotera in rasifierade, hbtqi-personer eller personer med funktionsvariationer? Vi kan väl kvotera normen istället? Max EN vit cisperson per bild. Det är inte som att det saknas förebilder och igenkänning för dem...

Även i hbtqi-communityt blir rasifierade personer ofta exkluderade, och inom den feministiska rörelsen, på grund av en massa skitstrukturer. Extra maxat blir det om du dessutom är trans, arbetarklass och feminin. Jag vill lyfta den gruppen aktivt. På tal om det fick jag precis veta att en person som arbetar med unga rasifierade tjejer och transpersoner i Angered behövde en bild på just detta till en föreläsning och hen tänkte att chansen att hitta det på internet med koppling till Sverige är väl typ omöjligt, men så hade hen hittat en av bilderna från transformering se och blivit så jävla glad. Det värmer i hjärtat!

Avslutningsvis, vad är ditt drömprojekt?
Att ALLA, hela Sverige ska se och inspireras av hur tunga och bäst transpersoner är. Typ en kampanj riktad mot skolan där personerna är in your face. Jag vill jobba med Ungdom mot rasism, med skolan, med idrottsförvaltningar, och stora organisationer som når ut till många. Och så vill jag få bra betalt så jag kan anställa en transtjej i Angered som är 18 år och den mest inspirerande person jag träffat, ever.