Vi lever i ett samhälle som förutsätter att man INTE är transperson. Det vill säga: att vara trans bryter mot normen. Som trans måste man ibland komma ut med att ”hej, jag har en könsidentitet som inte matchar mitt juridiska kön”. Det är, förmodligen, ovanligare att vara trans än cis. (Cis betyder att man inte är trans.) Men att trans är mindre vanligt än cis betyder såklart inte att trans är onormalt. Det betyder inte heller att det är fritt fram för cispersoner att ställa mängder av klumpiga och privata frågor till transpersoner för att stilla sin nyfikenhet. Tyvärr händer det ofta.

Det är väldigt vanligt att den som bryter mot normer eller som på något sätt avviker från majoriteten plötsligt förväntas vilja (och kunna) svara på alla möjliga och omöjliga frågor om sig själv, andra personer som på något sätt tillhör samma grupp eller om samhället i allmänhet. Vett och etikett och sunda spärrar försvinner hux flux från personer som i vanliga fall är förnuftiga och trevliga. Plötsligt kommer frågor om ens kropp eller reflektioner om hur frågeställaren själv ser på ens kropp. Eller så förväntas man kunna svara på gigantiska och filosofiska frågor som ”Men var kommer idén om kön från EGENTLIGEN?”.

Vad är det då som driver cispersoner till att ställa alla dessa frågor till transpersoner? Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att det inte bara händer transpersoner utan även många andra som på något sätt avviker från normen: ickeheterosexuella, personer med funktionsnedsättningar, människor som tror på Gud, personer som lever i icke-monogama relationer… Listan kan göras lång. Men bara för att det är vanligt att normpersoner ställer gränslösa och intima frågor betyder det inte att det är okej. Nej, absolut inte.

Vissa tycker att det är helt okej att svara på den här typen av frågor medan andra verkligen inte tycker att det känns bekvämt. Och det är inte alltid som själva nyfikenheten är det jobbiga utan hur personen väljer att ställa sina frågor. Det kan vara svårt att gränsa. Det kan också vara svårt för cispersoner att förstå att de frågor de ställer är kränkande eller alldeles för närgångna. Och hur ska man formulera sig egentligen? Det finns faktiskt mängder av bloggar som tipsar om hur cispersoner kan bete sig för att vara respektfulla, som här och här. Båda bloggarna är på engelska men det finns såklart på många andra språk också. På de här två sidorna skrivs bland annat följande:

• Om du vill ställa frågor om en persons transition eller kring trans, utgå inte från att det är okej att ställa dessa frågor. Börja istället med att be om tillåtelse att ställa dina frågor: ”Jag har några funderingar kring trans, har du lust att svara på dom? Det är helt okej att säga nej.”
• Ställ inte privata frågor om någons sexuella praktik eller kropp – fråga hellre om trans i allmänhet.
• Om du är osäker på någons könsidentitet, fråga vilket pronomen personen föredrar (inte ”är du tjej eller kille?”).
• Googla! Mycket info finns på nätet och det kan vara smidigare att söka kunskap den vägen.
• Berätta aldrig för en transperson vad den gör ”fel” (i dina ögon) och vad personen borde göra för att passera bättre – såvida inte personen har bett om dina råd.
• Fråga inte efter en persons tidigare namn.
• Om du råkar använda fel namn eller fel pronomen – rätta dig själv och be om ursäkt.

Vad har du som läser detta själv för tankar? Kommentera gärna nedan eller tipsa om andra bra bloggar!