Detransition, omtransition och ånger

Detransition, omtransition och ånger - det finns flera olika ord som används för att beskriva personer som känner att vården inte blev som man tänkt sig eller som har fått nya tankar kring den egna könsidentiteten. På den här sidan har vi samlat information om detransition, omtransition och ånger. Bland annat vad det är och var du kan vända dig för att få stöd. 

Vad är ånger?

Ordet ”ånger” kan förstås på olika sätt. Det kan handla om att man ångrar hela sin könsbekräftande behandling. Det är dock vanligare är att ångra ett specifikt kirurgiskt ingrepp eller resultatet av det. Man kan t.ex. ångra behandling för att man inte fått de resultat man hade behövt. Man kan också ångra sig för att man fått komplikationer efter behandling. 

Ibland handlar ånger om ilska eller sorg vid felbehandling eller tvångssterilisering. Det kan handla om att man genomgått underlivskirurgi för att man känt sig pressad till det. Inte för att man egentligen hade ett behov. Personer som blivit tvångssteriliserade kan känna ånger över att man genomgick operationen, men hade inte något annat val än att gå med på det. Vården var mycket snävare för 10-20 år sedan men är idag mer individuellt anpassad.

”Ånger” kan vara ett laddat ord. I de fall man blivit feldiagnostiserad ligger ansvaret på vården. Detsamma gäller om man genomgått behandling för att vården hade tvingande förväntningar på en eller för att det funnits faktiska krav på viss behandling. Om man ångrar delar eller hela sin behandling bör vården hjälpa till med ny behandling som känns mer rätt.

Andra ord, som kan vara mer rättvisande för en del, är att man är missnöjd med vården eller med resultaten av behandlingen man fått. Eller att man ändrat sig angående transition och hur man vill leva. Det är viktigt att komma ihåg att alla människor har rätt att ändra sig. Och att det faktum att man kan ändra sig inte behöver handla om att man inte var trans eller inte hade behov av könsbekräftande vård. 

Vad är omtransition och detransition?

Om man återgår till att identifiera sig med sitt vid födelsen tilldelade kön kallas det ofta för detransition. Omtransition brukar ofta betyda att ens identitet förändras på andra sätt. Till exempel genom att komma på att du är ickebinär istället för transkille. Det kan också också omfatta det som brukar kallas detransition. Det kan också handla om att man återgår till att leva som det kön man blev tilldelad när man föddes, fast det inte är så man identifierar sig. Då kan du ändå vilja använda ord som detransition eller omtransition eller något helt annat. Du väljer själv vilka ord som bäst beskriver det du känner.

Omtransition och detransition är ofta ett frivilligt val, men skälen kan också vara sociala och kännas tvingande. Om man till exempel förlorar kontakt med närstående eller blir utsatt på olika sätt när man lever i enlighet med sin könsidentitet kan det för en del kännas bättre att leva som ett kön man inte är, även om det kan vara smärtsamt på många sätt. Att inte få stöd från närstående är en central anledning till att personer ångrar transition. 

Om du har blivit utsatt för hot, trakasserier eller våld på grund av din könsidentitet kan du även vända dig till RFSL Stödmottagning för att få stöd. 

Transitioner ser olika ut

Transition används ofta för att beskriva en könsbekräftande process: den period då man exempelvis kan ändra namn och pronomen och genomgå kroppsliga förändringar. En vanlig uppfattning om transition är att alla transpersoner går igenom alla steg: att man transitionerar både socialt, medicinskt och juridiskt. Så är det för en del, men långt ifrån för alla. Beroende på vilken eller vilka typer av transition man har har genomgått kan en omtransition eller detransition se olika ut.

Social transition

Social transition innebär att börja leva i vardagen som det kön du känner dig som. Många som gör en social transition ändrar namn och/eller pronomen och kanske börjar klä sig på sätt som man känner uttrycker ens könsidentitet. Att genomgå en social transition kan också vara ett sätt att utforska sin könsidentitet. 

Social omtransition kan vara att ändra namn, pronomen och könsuttryck. Om man har ändrat juridiskt namn kan man ansöka om att ändra det igen hos Skatteverket. 

Medicinsk transition

Medicinsk transition är olika slags könsbekräftande behandling, till exempel hormonbehandling, röstträning och operationer. Vad en medicinsk transition innebär är olika för olika personer, eftersom vårdbehov är individuella. Till exempel är det sedan tvångssteriliseringarna avskaffades 2013 vanligt att transpersoner som ändrar juridiskt kön avstår från underlivskirurgi.

Om man har genomgått könsbekräftande behandling och vill omtransitionera kan man känna på olika sätt för sin behandling. En del är nöjda med den behandling man fått och känner att den var rätt. En del vill ändra på sin kropp så att den stämmer bättre överens med ens könsidentitet eller det kön man vill leva som. Vissa är missnöjda med kroppsliga förändringar men vill ändå inte ändra på kroppen igen. De kan dock fortfarande vilja detransitionera t.ex. socialt och juridiskt.

Juridisk transition

Juridisk transition innebär att du ändrar juridiskt kön. För att kunna ändra juridiskt kön som transperson behöver du genomgå en utredning och få en könsdysfori-diagnos. Du behöver också leva i vardagen i enlighet med din könsidentitet under en viss tid. Det krävs inga operationer eller andra könsbekräftande behandlingar för att få ändra juridiskt kön. 

Juridisk omtransition innebär att ändra juridiskt kön igen. Om man har ändrat juridiskt kön en gång och vill ändra juridiskt kön igen får man ansöka om det. Om man vill ändra juridiskt kön mer än två gånger krävs särskilda skäl.

Hur vanligt är det med detransition, omtransition och ånger?

SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har publicerat en kunskapsöversikt där de gått igenom 47 olika studier som gjorts kring ånger och detransition. De flesta studierna var från utanför Sverige. Eftersom det är stor variation mellan de existerande studierna är det svårt att säga exakt hur många som ångrar sig, blivit felbehandlade eller detransitionerar. De samlade studierna visar dock att mellan 0-4% upplevt ånger på något vis. I det inkluderas både ånger över resultat från behandling och ånger över att ha genomgått behandling. Studierna visar också att mellan 1-13% detransitionerat helt eller delvis. Vissa har ångrat sin transition och/eller har återgått till att identifiera sig med sitt tilldelade kön. Studierna beskriver dock även personer som detransitionerat på grund av sociala faktorer utan att könsidentiteten förändrats. Eller som till exempel gått från en binär till en ickebinär könsidentitet.

Ånger på grund av medicinska komplikationer förekommer också inom andra typer av vård. Utifrån det nuvarande forskningsläget framstår inte ånger vara mer vanligt förekommande inom den könsbekräftande vården. Oavsett hur få personer som ångrar könsbekräftande behandling ska vårdens ambition dock vara att i möjligaste mån utesluta risken för feldiagnostisering och felbehandling, utan att förlänga lidande genom att fördröja insatser för de personer som är i behov av behandling. 

Stöd vid detransition, omtransition och ånger

Om man genomgått behandling som var tänkt att vara könsbekräftande, och den har ökat ens könsdysfori istället för att minska den, kan man kontakta ett köndysforisutredningsteam. Man kan då få hjälp med exempelvis hormonbehandling eller kirurgi om man behöver det. Detta gäller oavsett om du går från till exempel transtjej till ickebinär eller om du återgår till att identifiera dig med ditt vid födelsen tilldelade kön. Den könsbekräftande vården är angelägen om att det ska bli bra för dig. Vid behov av psykologiskt stöd kan teamet hjälpa till med det i viss utsträckning.

Man kan också ha behov av att prata med någon innan man landar i vilket vårdbehov man har. Det kan vara ett könsdysforiutredningsteam, men det kan också vara kontakt med andra med liknande tankar, en kurator eller oss på Transformering. Det kan också vara givande att läsa bloggar eller titta på YouTube-klipp med andra personer som har dessa tankar.

Känna skam kring detransition eller omtransition

En del berättar att de upplever skam kring att detransitionera, omtransitionera eller kring att ändra uppfattning om sin könsidentitet. Känslor av skam kan t.ex. kännas i relation till nära och kära, till cis-personer, till andra som är trans eller queer eller till personer i omgivningen som man inte känner så bra. Skam kan uppkomma t.ex. på grund av attityder eller föreställningar om att det man tidigare kände inte var “på riktigt”, skam kring att haft “fel” eller en skämmig känsla av att hamna i en udda position i fråga om kön. 

Ingen ska behöva känna skam eller känna sig dålig på grund av sina känslor, behov eller insikter om hur en vill leva sitt liv, vad en trivs med och vad som får en att må bra och känna sig tillfreds med sig själv. Vi behöver alla få bejaka vår egen livsresa och vår väg till vad som är rätt för oss i våra liv. Ibland är den vägen brokig och föränderlig. Vi alla förändras i hur vi ser på oss själva och vi lär oss ständigt mer om oss själva i fråga om vad vi trivs med och hur vi vill leva vårt liv. Ibland blev det inte som man trott eller tänkt sig och då behöver en få kunna ändra sig. Vi behöver alla få utforska och ompröva hur vi tänker och känner i fråga om hur vi vill leva och vad vi mår bra av. 

Hur kan man hantera känslor av skam?

Hur kan vi hantera känslor av skam när de dyker upp? Här är några tips på hur vi kan ta hand om känslorna och värna om våra egna bedömningar av vad vi behöver: 

• Stanna upp och fundera över - i relation till vem eller vilka upplever jag skam? Vad är det i dessa relationer som får mig att känna mig skamsen eller otrygg? Vilka attityder hos andra triggar skam? Vilka attityder skulle kännas bra?
• Hur är jag i relationen till mig själv? Är jag förstående och stöttande? Är jag dömande utifrån vad jag tror att andra tycker eller tänker? Hur kan jag vara ett bra stöd för mig själv i den här situationen?
• Hur skulle jag vilja känna i den här situationen? Vilket stöd vill jag ha från andra? 
• Hur påverkar normer och förväntningar kring kön och identitet hur jag känner i den här situationen? Vilka förväntningar känner jag på mig från andra? Hur kan jag stå upp för mina egna erfarenheter och behov i relation till detta?

Genom att identifiera vad eller vilka som får oss att må dåligt och vad som skulle kännas bra kan vi lättare kliva ur skamkänslor. Då kan vi orientera oss i riktning mot vad som känns stärkande och tryggt. När vi tydligt ser framför oss vad som egentligen skulle kännas bra så blir det lättare att stå upp för sig själv och sina behov. Att knyta kontakt med andra med liknande erfarenheter är också en stärkande strategi för att få kraft och inte känna sig ensam med sina erfarenheter. 

Har du funderingar kring detransition, omtransition eller ånger?

Funderar du på om den transition du har genomgått var rätt för dig, eller har du tankar om att omtransitionera eller detransitionera? Hör gärna av dig till oss på Transformering här! Vi ger stöd, information och rådgivning utifrån dina behov, oavsett hur du identifierar dig. Vi kan också ge förslag på vart du kan vända dig för mer stöd eller kontakt med andra.