Inlägget är information från ANOVA, könsutredningsteamet i Stockholm för personer över 18 år.

Psykoterapeutisk gruppbehandling med Acceptance and Commitment Therapy (ACT) för transpersoner med psykisk ohälsa - En pilotstudie.

Är du en person med transerfarenhet? 

Känner du dig nedstämd? Plågas du av tankar kring det förflutna eller oro för framtiden? Oroar du dig för omgivningens bemötande eller brottas med tankar kring hur det är att leva som den du är? Har du förlorat kontakt med vad du tidigare tyckte var viktigt och saknar riktning i livet? 

Skulle du behöva hjälp för detta?

Den 13 januari 2020 startar en behandlingsstudie utifrån en terapiform som heter Acceptance and Commitment Therapy och förkortas med ACT. Studien kommer genomföras på ANOVA som är en multidisciplinär verksamhet inom Karolinska universitetssjukhuset. ANOVA är en centralt belägen mottagning i Stockholm som ansvarar för könsidentitetsutredningar, diagnostik och könsbekräftande behandling. 

Denna studie är en pilotstudie, det vill säga ett första försök att undersöka om ACT kan vara hjälpsamt för transpersoner som lider av psykisk ohälsa. Behandlingen sker i grupp med cirka 10 deltagare under 10 veckor med en session i veckan á 90 minuter. Gruppen leds av två legitimerade psykologer; Maria Ilestam och Markus Byström, vilka båda är verksamma vid ANOVA. Ansvarig för projektet är utöver ovan psykologer är ANOVAS verksamhetschef, Katarina Öberg leg. Psykolog och PhD.

Sekretess och tystnadsplikt

Behandlingsstudien omfattas av de sekretessbestämmelser som gäller för hälso- och sjukvården. 

Är du intresserad, eller vill du läsa mer? 

För att delta i studien behöver du ha en fastställd diagnos F64.0 transsexualism. Du behöver inte ha fått diagnosen vid just ANOVA, men om du utretts vid ett annat team behöver du kunna styrka din diagnos med exempelvis journalhandlingar.

Följ denna länk för mer information och för att anmäla ditt intresse till behandlingsstudien: https://transact.webcbt.se/registration/344

Anmälan till studien är möjlig från 1 oktober till 22 november 2019 eller till dess att platserna tagit slut. 

Har du några frågor?

Kontakta ANOVA på telefonnummer 08-517 719 30, fråga efter Maria Ilestam eller Markus Byström.

Inlägget är information från Statens medicinsk-etiska råd (Smer) och Barnombudsmannen (BO).

Är du under 18 år och vill dela med dig av dina erfarenheter och tankar om könsidentitet och vård och behandling av könsdysfori?

Barn och unga har egna rättigheter. En sådan rättighet är rätten att få komma till tals. Andra rättigheter handlar till exempel om hälsa och att inte bli diskriminerad.

Vi önskar din hjälp!
Barnombudsmannen och Statens medicinsk-etiska råd anordnar en ungdomsdialog för att höra hur du tänker kring könsidentitet och vård och behandling av könsdysfori. Några exempel på frågor:

  • Upplever du att barn och ungdomars åsikter respekteras inom vården?
  • Ser du några dilemman med utredning och behandling vid könsdysfori såsom det ser ut idag?

Genom att lyssna på dig kan vi tillsammans förbättra för andra barn och ungdomar i framtiden. Din röst är viktig!

Datum: november 2019.
Plats: Centralt i Stockholm.
Vi ersätter din resa och bjuder på något att äta.

Vill du veta mer? Hör av dig till Janna, janna.kokko@barnombudsmannen.se eller på telefon 08-692 29 83.
Om du inte kan komma till dialogen finns andra sätt att delta, kontakta Janna så får du mer information.

Barnombudsmannen (BO) jobbar för att barn och unga ska få det bättre. Det görs bland annat genom att fråga vad barn och unga tycker i olika frågor. Sen för BO vidare det som barn och unga berättat till dem som bestämmer i kommuner, landsting och myndigheter men även till regering och riksdag. BO berättar inte vilka barn man pratat med. www.barnombudsmannen.se

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) är tillsatt av regeringen för att diskutera medicinsk-etiska frågor ur ett samhälleligt perspektiv. Smer tycker att barn och ungas röster är viktiga. www.smer.se

Nu är det dags för den årliga informationsdagen som ANOVA och KID-teamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus står för. Torsdagen den 12 september 2019 kl 14:00-20:00 är alla intresserade välkomna att lyssna till hur det fungerar med utredning, behandling och uppföljning vid könsdysfori i Region Stockholm. Under dagen lyfts både hur det fungerar för vuxna och för barn/unga. De som föreläser är bland annat personal på utredningsteamen, kirurger och logopeder. Informationsdagen riktar sig till dig som är trans, närstående, vårdpersonal eller av annat skäl intresserad av hur vården fungerar.

OBS! I år ges föreläsningen på en annan plats än tidigare år: Birkeaulan på Karolinska Huddinge. Adress: Blickagången 9. Ingen föranmälan krävs, utan det är bara att dyka upp.

Vi ses där!

 

 

I sommar har vår mejl stängt 29 juni-21 juli samt 5-11 augusti. Alla som mejlar oss under dessa datum får ett autosvar och vi svarar såklart på alla inkomna mejl när vi öppnar igen.

Mejladressen är som vanligt trans@rfslungdom.se och hit kan du som är transperson eller funderar kring din könsidentitet höra av dig för information och stöd - oavsett din ålder. Även närstående och yrkesverksamma är välkomna att mejla. Vi får årligen in över 1000 mejl om exempelvis var en kan köpa en binder, hur en kommer till en könsutredning, var en kan träffa andra som är trans, tankar om relationer, säkrare sex, mående eller hur en kan stötta som närstående.

Idag (den 3 april 2019) sänder Uppdrag Granskning ett reportage om vården för unga transpersoner. Programmet handlar om ökningen av unga som uppsöker vård för könsdysfori. Reportaget lyfter fram personer som detransitionerat (ångrat sin könsbekräftande vård) och föräldrar som är kritiska till vården.

RFSL och RFSL Ungdom håller med om att den könsbekräftande vården behöver granskas och förbättras, och att det behövs mer forskning kring varför antalet personer som söker vård ökar. Men Uppdrag Granskning har valt en väldigt förenklande vinkling på sitt program. Programmet visar bara personer som är skeptiska till vården. Det finns inga berättelser från personer som mår bättre av sin vård eller som mår dåligt av bristande tillgång på vård. Det saknas även berättelser från alla föräldrar som kan intyga hur viktig och omfattande vården är.

Reportaget kan upplevas som förvirrande eftersom det ofta är oklart om det pratas om antalet remisser eller om antalet faktiska diagnoser, om unga eller om vuxna, och om Sverige eller om andra länder. RFSL Ungdom och RFSL vill därför sprida saklig information.

Här hittar du ett uttalande från oss om programmet. För dig som vill ha mer fakta har vi tagit fram en pdf som du hittar här. I den kan du läsa mer om könsbekräftande vård, statistik, ånger, förändringar över tid, ROGD m.m. med fokus på svenska förhållanden.

Vi vill också passa på att påminna om vår stöd- och infomejl som riktar sig till transpersoner i alla åldrar. Vi finns på trans@rfslungdom.se. Där tar vi även emot frågor från närstående och professionella. Även du som har funderingar kring din könsidentitet eller som har detransitionerat är väldigt välkommen att mejla med oss.

25 april höll Kammarkollegiet en pressträff om den statliga ersättningen till personer som fått sitt juridiska kön fastställt enligt den gamla könstillhörighetslagen. Kammarkollegiet har tagit hjälp av RFSL, RFSL Ungdom och FPES för att ta fram information om ersättningen, och den informationen kommer att finnas tillgänglig på Kammarkollegiets hemsida nästa vecka. Till dess kommer lite mer information om ersättningen här!

Vad har hänt?

1 juli 1972 fick Sverige en könstillhörighetslag, lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Det var enligt den lagen som transpersoner och personer med intersexvariationer kunde byta juridiskt kön (det som juridiskt kallas för fastställande av könstillhörighet).

Mellan 1 juli 1972 och 30 juni 2013 fanns det ett krav i könstillhörighetslagen att man skulle vara steril eller av annan anledning sakna fortplantningsförmåga för att kunna få rätt juridiskt kön fastställt. Det kravet gällde bara för transpersoner som identifierade sig och levde som antingen man eller kvinna, alltså för transsexuella personer och personer som fått diagnosen transsexualism. Kravet innebar att många transpersoner och personer med transerfarenhet blev steriliserade mot sin vilja, att man blev tvångssteriliserad. Man fick inte heller ha könsceller sparade. Man räknar med att ungefär 960 personer bytte juridiskt kön medan det här lagkravet gällde.

Vad händer nu?

Riksdagen har beslutat att den som ansökt om att byta juridiskt kön medan kravet på sterilitet gällde, alltså mellan 1 juli 1972 och 30 juni 2013, kan ha rätt till en ersättning på 225 000 kronor. Det är Kammarkollegiet som tar emot ansökningarna om ersättning. En blankett för att ansöka om ersättning kommer att finnas på Kammarkollegiets hemsida från och med 1 maj 2018. Det kommer att gå att ansöka om ersättningen från 1 maj 2018 till 1 maj 2020, eftersom lagen om ersättning är en tillfällig lag.

Vem kan ansöka om ersättning?

Man kan ansöka om ersättning om man ansökt om att byta juridiskt kön någon gång mellan 1 juli 1972 och 30 juni 2013. Ens ansökan om byte av juridiskt kön ska också ha blivit godkänd, men det är datumet då man ansökte som spelar roll. Även om ens ansökan om byte av juridiskt kön blivit godkänd efter 30 juni 2013 kan man ansöka om ersättningen.  

Hur kommer ansökan att gå till?

– Tanken är att ansökningsförfarandet ska vara så lätt som möjligt. Det kommer att vara ett papper, där man anger sitt nuvarande namn och personnummer och som man skriver under. Med sin underskrift ger man Kammarkollegiet tillstånd att söka efter den information som behövs för att avgöra om man kan få ersättning, säger Erland Törngren som är enhetschef på Kammarkollegiets försäkringsavdelning, där ansökningarna kommer att tas emot.

Man behöver inte ha sparat de papper man fick från Socialstyrelsens Rättsliga råd eller från Skatteverket i samband med att man bytte juridiskt kön, eller ta fram de handlingarna själv. I och med att man skriver under ansökan om ersättning ger man sin tillåtelse till Kammarkollegiet att ta fram de handlingarna från antingen Skatteverket, Socialstyrelsen eller i några fall Riksarkivet.

Kammarkollegiet kommer inte att ta in någon medicinsk dokumentation, som journaler, eller bevis på att man genomgått någon operation eller varit steril i samband med att man bytt juridiskt kön. Det som är relevant för att kunna få ersättning är vilket datum man skickat in ansökan om att byta juridiskt kön, och att man sedan fått den ansökan godkänd.

Alla uppgifter i samband med ersättningsansökningarna kommer att vara sekretessbelagda. Många som har bytt juridiskt kön har också skyddade personuppgifter. Det är Kammarkollegiet vana vid att personer har.

Kammarkollegiet kommer att behandla ansökningarna om ersättning så snabbt som möjligt. En normal handläggningstid är 2–4 veckor, men det kan ta längre tid om många ansökningar kommer in samtidigt.

– Det är viktigt för oss att hitta så många som möjligt av dem som kan ha rätt till ersättning, säger Erland Törngren. Så hjälp oss gärna att sprida informationen om ersättningen!

Här finns Kammarkollegiets pressmeddelande om ersättningen till tvångssteriliserade.

RFSL och RFSL Ungdom får just nu många frågor kring diagnoser och diagnoskoder kopplat till könsdysfori och könsbekräftande vård. Är trans en diagnos? Varför? Spelar det någon roll om diagnoskoden läggs i ett annat kapitel i ICD-10? Hur kommer den könsbekräftande vården i Sverige att påverkas? När kommer förändringar att ske? I denna FAQ reder vi ut vad som gäller idag och vad som diskuteras inför framtiden. 

Vad har hänt?

Idag finns olika medicinska definitioner för könsdysfori, alltså det lidande som kan uppstå då det tilldelade könet inte matchar ens könsidentitet. De diagnoskategorier för könsdysfori som finns i ICD-10 (mer om ICD-10 nedan) är transsexualism, andra specificerade könsidentitetsstörningar samt könsidentitetsstörning, ospecificerad. En könsdysforidiagnos krävs för att få tillgång till den könsbekräftande vård som är livsviktig för många transpersoner. Men det är alltså inte könsidentiteten eller att man är trans som diagnostiseras, utan könsdysforin. Alla transpersoner har inte könsdysfori.

Världshälsoorganisationen (WHO) ger ut en internationell klassifikation, ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems). De flesta länder i världen använder ICD för att dokumentera olika diagnoser. Alla diagnoser har en kod i ICD, en så kallad diagnoskod, och de delas in i olika kapitel. Exempelvis finns det ett kapitel om hjärtsjukdomar och ett annat kapitel om psykiska sjukdomar och tillstånd som man kan behöva vård för. Nya utgåvor kommer med jämna mellanrum och mindre uppdateringar sker årligen. Den aktuella versionen är den tionde i ordningen och heter därför ICD-10. Man räknar med att nästa internationella utgåva kommer under 2018. Den kommer då att heta ICD-11. 

Diagnoskoderna för könsdysfori ligger i ICD-10 i psykiatrikapitlet. I ICD-11 är förslaget att diagnoskoderna för könsdysfori istället ska ligga i ett kapitel om sexuell hälsa. Namnförslaget på diagnoskoden är Gender Incongruence (etablerad svensk översättning saknas i dagsläget). Om detta förslag går igenom kommer könsdysforidiagnoserna inte längre att vara placerade i psykiatrikapitlet. Förslaget till ICD-11 har arbetats fram under cirka 8 års tid och är framtaget tillsammans med professionella i transvården och internationella transorganisationer. Man har i framtagandet av den nya diagnosen vägt för- och nackdelar med en diagnoskod i klassifikationen överhuvudtaget. Det har också funnits starka önskemål om att diagnoskoden inte skulle ligga i just psykiatrikapitlet, men de som deltagit i arbetet har kommit fram till att det behöver vara en diagnoskod för att säkra tillgång till vård för de som behöver det. I oktober 2016 beslutade WHOs kommitté som arbetar med uppdateringen av ICD-10 därför att flytta de transrelaterade diagnoskoderna. 

Förslaget var att flytta diagnoskoderna från kapitlet om psykiska sjukdomar och tillstånd, kapitel F, och istället lägga dem i det så kallade Z-kapitlet som innehåller ”faktorer av betydelse för hälsotillståndet och för kontakter med hälso- och sjukvården”. Detta var ett beslut som varken var förankrat inom transvården eller transrörelsen och det fick skarp kritik. WHO har nu tagit tillbaka sitt förslag och kommer inte att flytta diagnoskoderna till Z-kapitlet. 

Målet med flytten var att motverka bilden av att trans är en psykisk sjukdom, men WHO tog till sig av kritiken att just Z-kapitlet förmodligen inte var ett bra alternativ. Risken med att flytta könsdysforidiagnoserna till Z-kapitlet är att tillgången till könsbekräftande vård kan komma att begränsas när olika länder använder klassifikationen på olika sätt. 

Vad är en diagnos?

Att hälso- och sjukvården ställer en diagnos innebär alltså att man identifierar och benämner ett tillstånd, en hälsorisk, en sjukdom eller en skada som gör att en person kan behöva hjälp från vården. En diagnos innebär också att vården vet vilken typ av behandling som kan hjälpa för det tillståndet. När en diagnos ställts kan man ta beslut om olika behandlingsvägar. Enligt den svenska patientlagen ska behandling så långt som det är möjligt planeras av vårdgivare och vårdtagare (patient) tillsammans. Diagnoskoden är den kod som, utifrån diagnosen, skrivs in i ens journal och används till exempel för statistik.

För att kunna identifiera en del tillstånd som en person kan behöva hjälp med behöver vården göra en utredning. Det gäller till exempel inom psykiatrin, där kompetensen för vård vid könsdysfori (som också kan kallas transvård/könsbekräftande vård/könskorrigerande vård) i dag finns och där man kan göra en könsutredning/könsidentitetsutredning. 

Socialstyrelsen är den myndighet som bland annat utfärdar legitimationer till vårdpersonal i Sverige och utvärderar och följer upp hur vården fungerar. Socialstyrelsen tar också fram den svenska versionen av ICD.

År 2015 gav Socialstyrelsen ut rekommendationer för hur vård vid könsdysfori bör se ut i Sverige. I de rekommendationerna står det också att en diagnos inte behöver vara en sjukdom. Däremot visar en diagnos att det kan finnas ett vårdbehov, till exempel att en person med en könsdysforidiagnos har behov av någon form av könsbekräftande vård. 

”Vid könsdysfori beror vårdbehovet på det lidande som följer av en uttalad brist på samstämmighet mellan kroppen och könsidentiteten”, skriver Socialstyrelsen. 

(Källa: God vård av barn och ungdomar med könsdysfori: nationellt kunskapsstöd, Socialstyrelsen 2015, God vård av vuxna med könsdysfori: nationellt kunskapsstöd, Socialstyrelsen 2015)

Varför behöver man en diagnos för att få könsbekräftande vård?

I Sverige ligger diagnoser till grund för många olika typer av behandling inom hälso- och sjukvården. En anledning till det är att den allmänna vården i Sverige till största delen är statligt finansierad. Om du är folkbokförd i Sverige och är vårdtagare betalar bara en mindre del av vad vårdbesök, läkemedel och operationer egentligen kostar. Det gäller även för könsbekräftande vård.

I andra länder ser vårdsystemet ut på andra sätt. Där kan det vara enklare att få tillgång till exempelvis hormonbehandling, men i gengäld behöver vårdtagaren betala hela kostnaden själv. Det gör att transvård blir en fråga om privatekonomi, och tillgången till den livsviktiga vården blir väldigt ojämlik.

Många undrar varför könsutredningar ofta tar lång tid. Långa utredningstider handlar framför allt om noggrannhet och kvalitetssäkring. Inte minst om att se till att risken för felbehandling är så liten som möjligt, eftersom felbehandling både innebär ett lidande för individen och att vården för hela gruppen patienter med könsdysfori i värsta fall skulle kunna ifrågasättas. Antalet fall i Sverige där vårdtagare ångrar att de genomgått könsbekräftande behandling är mycket lågt, och antalet har minskat mycket med tiden. Av de som ändrat juridiskt kön under åren 2001-2010 är det endast en person som ansökt om att få tillbaka sitt ursprungliga juridiska kön. Tittar vi på perioden 1960-2010 är det totalt 15 personer (eller 2,2 procent) som ansökt om att ändra tillbaka till sitt ursprungliga juridiska kön. (Källa: God vård av vuxna med könsdysfori: nationellt kunskapsstöd, Socialstyrelsen 2015, s 13) Sedan 2010 har mycket hänt med den svenska transvården, bland annat har det kommit nationella rekommendationer i form av kunskapsstöd från Socialstyrelsen.

Könsutredningar handlar inte heller om att ta reda på vilket kön någon har, alltså hur personens könsidentitet ser ut. Utredningen handlar istället om att ta reda på vilket vårdbehov personen har och om könsbekräftande behandlingar är det bästa sättet att tillgodose det behovet.

Vad kan konsekvenserna bli av att könsdysfori inte längre sorteras in under de psykiatriska diagnoserna?  

Att könsdysforidiagnoserna i nästa version av ICD inte längre kommer att klassificeras bland de psykiatriska diagnoserna kan förhoppningsvis bidra till att minska stigmatiseringen av transpersoner. Det organiserade arbetet med att minska stigmatiseringen av psykiatriska diagnoser, ett arbete som pågått i mer än tio år, hjälper också till.

Om utvecklingen skulle gå åt ett helt annat – och i dagsläget inte alls troligt – håll och könsdysforidiagnoserna helt skulle strykas ur ICD, skulle följderna bli katastrofala. Många typer av könsbekräftande vård skulle bli svåra eller omöjliga att få tillgång till i Sverige och många andra länder, och den psykiska ohälsan hos gruppen transpersoner skulle med största sannolikhet öka. Könsdysfori måste kunna diagnostiseras för att transvård ska vara tillgänglig och för att vi ska kunna arbeta för att den ska bli ännu mer tillgänglig för alla som behöver den. 

Vad kommer hända nu? 

Under flera års tid har internationella organisationer som Transgender Europe (TGEU), World Professional Association for Transgender Health (WPATH) och Global Action for Trans Equality (GATE) jobbat för att påverka könsdysforidiagnosernas placering i ICD-klassifikationen. De har samarbetat med läkare, forskare och experter från hela världen för att komma fram till den bästa möjliga lösningen. Det experterna har enats kring är att diagnoser kopplade till könsdysfori bör ligga i ett nytt kapitel i ICD-11 och att det bör heta Conditions related to sexual health. I detta kapitel kommer det i så fall att finnas diagnoser som har att göra med den sexuella hälsan, med kön och förhållandet till ens egen kropp. WHO har ännu inte tagit ställning till detta men kommer att presentera ett nytt förslag på utformningen av könsdysforidiagnoser i ICD-11 hösten 2017. Ändringarna beräknas sedan träda i kraft tidigast under 2018. 

I Sverige är Socialstyrelsen den myndighet som är ansvarig för att titta på hur förändringarna i ICD-11 kan påverka svensk hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen har betonat att de vill följa WHOs rekommendationer, så länge som WHO inte rekommenderar något som innebär risk att den könsbekräftande vården försämras. Socialstyrelsen gör sin översyn i nära kontakt med transorganisationer (exempelvis RFSL och RFSL Ungdom) och de som arbetar inom den könsbekräftande vården. Det är därför en oerhört liten risk för att tillgången till könsbekräftande vård i Sverige skulle komma att försämras om diagnoskoderna flyttas till ett annat kapitel i ICD-11.

Eftersom kompetensen för att göra könsutredningar och diagnostisera könsdysfori i dag bara finns inom specialistpsykiatrin är det troligaste att den könsbekräftande vården även fortsättningsvis kommer att ges där, åtminstone under en överskådlig framtid. 

Vad tycker RFSL och RFSL Ungdom?

RFSL och RFSL Ungdom anser att diagnoser behövs för att garantera tillgång till statligt finansierad vård. Könsdysforidiagnoserna måste även utformas på ett sätt som gör att alla som behöver vård får möjlighet till det. RFSL och RFSL Ungdom ställer sig positiva till förslaget om att diagnoskoderna för könsdysfori läggs i det nya kapitlet med arbetsnamnet Conditions related to sexual health i ICD-11. Detta skulle garantera jämlik tillgång till vård utan att stigmatisera personer med könsdysfori. 

RFSL och RFSL Ungdom följer diskussionen med stort intresse samt för samtal med bland annat Socialstyrelsen. 

Vem kan prata med om jag har fler frågor? 

För frågor om RFSL och RFSL Ungdoms åsikter och politiska arbete, kontakta press@rfsl.se samt info@rfslungdom.se 

Frågor och funderingar som rör trans kan skickas till RFSL och RFSL Ungdoms fråge- och stödmejl: trans@rfslungdom.se 

Dit kan man vända sig oavsett ålder, om man är transperson, närstående eller professionell. Du kan vara anonym om du vill. Mejlen besvaras av de personer som arbetar med transfrågor på RFSL Ungdom och RFSL.

Du kan även kontakta Socialstyrelsen för mer information om deras arbete: socialstyrelsen@socialstyrelsen.se 

Här kan du läsa Socialstyrelsens senaste information om området: http://www.socialstyrelsen.se/jamlikhalsa-vardochomsorg/hbtq/transsexualism

Nu går det att beställa foldern "Till dig som är närstående till en ung transperson" i RFSL Ungdoms webbshop. Foldern är till för dig som är ung och vill ha något att hålla i handen när du berättar för en vuxen att du är trans. Och för dig som är förälder eller annan viktig vuxen.

Den här foldern är från RFSL Ungdom till dig som är närstående till en ung transperson. Inte minst till dig som är förälder eller annan viktig vuxen.

Kanske har någon precis berättat för dig att hen är transperson. Kanske har du vetat länge. Kanske undrar du just nu över vad det egentligen innebär att vara trans, känner oro för hur det ska bli för den unga personen i framtiden eller vill veta vart du själv kan vända dig med frågor och funderingar. Vi vill med den här foldern svara på några vanliga frågor och lyfta fram exempel på vad du kan göra för att stötta och bidra till en bra relation.

Foldern innehåller:

  • en kort förklaring av vad trans är
  • en intervju med en ung transperson
  • en intervju med en förälder till en ung transperson
  • en intervju med en barnpsykolog som arbetar med könsutredningar
  • tips på var du som är närstående till en ung transperson kan få stöd och mer information

Beställ foldern gratis från RFSL Ungdoms webbshop eller ladda ner den som pdf här: Till dig som är närstående till en ung transperson

 

Något vi på Transformering.se gillar är böcker på svenska med transperspektiv, böcker om och med transpersoner – helst böcker som också är skrivna av transpersoner. Böcker där transpersoner får vara just personer, inte typexempel eller instoppade i berättelsen för lite mer ”mångfald”. Böcker där transpersoner får vara både lyckliga och ledsna och arga och uttråkade. Helt enkelt böcker som kommer lite närmare verkligheten för unga som sällan får läsa om personer som har liknande erfarenheter av kön, könsidentitet och könsuttryck som de själva. 

På senare år har det kommit några böcker som på olika sätt tar upp trans för yngre läsare (mellan 3 och 6 år): Snipp och Snopp – lika eller olika? av Tony Cronstam, RFSU:s material Snippor & snoppar, Jag är Jazz av Jessica Herthel och Jazz Jennings.

För unga vuxna finns böcker som Pojkarna av Jessica Schiefauer och Kate Bornsteins Hej grymma värld

I kategorierna kapitelböcker (6–9 år) och mellanåldersböcker (9–12 år), böcker för personer som gärna läser själva och böcker som är bra att läsa högt, har vi inte hittat så många. En bok som hör hemma i den åldersgruppen och kom ut på svenska alldeles nyligen är George av Alex Gino.

George går i trean, i samma klass som sin bästa kompis Kelly. Det är snart dags för tredjeklassarna att sätta upp årets skolpjäs; den här gången är den baserad på E. B. Whites roman Min vän Charlotte, där grisen Wilbur räddas av den kloka och vänliga spindeln Charlotte. George vill mest av allt spela rollen som Charlotte. Hon vill också väldigt gärna att folk ska sluta kalla henne pojke, herr Mitchell, son, bror och säga att hon ska bli en man. För George är ju flicka, även om ingen annan vet om det ännu. En på samma gång ovanlig och vanlig flicka.

George handlar om att inte vilja vara med och att inte få vara med, om att upptäcka något man är bra på, om att protestera mot den som mobbar, om att vara syskon och bästa tjejkompisar. Om hemliga vänner i garderoben. Om att komma ut, att hitta trygga platser och allierade också på oväntade ställen. 

Författaren behandlar genom hela berättelsen Georges, senare Melissas, identitet med respekt – något som borde vara självklart, men tyvärr är alldeles för sällsynt fortfarande –, ger tillgång till begrepp som rör trans och en del kunskap om vilka möjligheter unga transpersoner har när de blir lite större. 

Så här sa författaren Alex Gino i en intervju med tidskriften School Library Journal förra året:

Intervjuaren: Det slog mig hur viktigt det är att vara uppmärksam på vilka ord man väljer och på ordens makt. Till exempel ger du rådet att man aldrig ska säga ”Melissa (eller George) identifierar sig som tjej”. I stället kan man säga: ”Melissa är transtjej. Hon tilldelades könet kille när hon föddes.” Varför är det så viktigt att göra den skillnaden?

Alex Gino: Det handlar om perspektiv och att fokusera om på det vi transpersoner säger är sant om oss själva. Det handlar om en skillnad mellan att bli sedd och att bli ifrågasatt. Jag är den jag är, oavsett hur du identifierar mig. Säger man att någon identifierar sig som 183 centimeter lång? Eller som skallig? Om du är cis, säger du då att du identifierar dig som man eller kvinna? Vanligtvis inte; du säger antagligen ”Jag är man” eller ”Jag är kvinna” och är stolt över det. Så om man använder andra ord när man pratar om transpersoner är det ett tecken på att man tycker att deras kön är mindre ”verkliga” än cispersoners kön.

Romanen berättar om verkliga sätt som människor kan reagera på – både negativt och positivt – när de får veta att någon inte är den de trott. Den berättar om saker som är viktiga för unga transpersoner i synnerhet och unga personer i allmänhet. Inte minst är den en spännande roman om att vilja något väldigt mycket och ha en bästis som gillar svåra ord och smarta planer med sig. En viktig roman, för viktiga personer.

 

Den svenska översättningen av George är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns ute nu. Den vänder sig till personer från 8 år.

CASM/ENID (Centrum för andrologi och sexualmedicin/Enheten för könsidentitetsutredningar), som är utredningsteamet i Stockholm för personer över 18 år, flyttar den 24 maj.

Ny adress är Norra Stationsgatan 69, våning 4. Närmaste lokaltrafikstationer är tunnelbana eller buss till Odenplan alternativt S:t Eriksplan, eller buss till exempelvis Torsplan, Vanadisplan eller Norra Stationsgatan.

Det kommer att finnas en egen reception på mottagningen där man anmäler sig när man kommer dit för sina besök. Man kommer att kunna betala med frikort eller via faktura.

Nytt telefonnummer

Mottagningens nya telefonnummer är 08-517 73 200.

Nytt namn

I samband med flytten byter CASM/ENID namn till ANOVA. Det är som tidigare ett multidisciplinärt team med expertis inom andrologi, sexualmedicin, sexologi och transmedicin.

Nu behöver den som är vårdtagare hos teamet inte längre åka till sjukhuset för att få utredning och viss könsbekräftande vård. Man är ju inte sjuk för att man är transperson – däremot kan man ha behov av vård och stöd.