Hormoner

I den här texten använder vi några medicinska begrepp för kroppsdelar som man fötts med.

Texten utgår från att du har en hormonproduktion som följer normen inom medicin, dvs att du som tilldelats könet kille vid födelsen producerar mer testosteron, och att du som tilldelades könet tjej vid födelsen producerar mer östrogen. Om du har en intersexvariation som påverkar hur din kropp procucerar eller tar upp könshormon stämmer inte alla delar av den här texten för dig. Något som kan vara bra att veta om du har en intersexvariation är att det sällan är ett hinder för att kunna få könsbekräftande hormonbehandling.

Hormonbehandling blir ofta väldigt binärt. Syftet med hormonerna är att minska könsdysfori men framförallt många ickebinära kan fortfarande uppleva könsdysfori, men på andra sätt, av hormonbehandlingens effekter. Det är därför viktigt att prata med läkaren om dina förväntningar på behandlingen och vilka effekter som är permanenta. 

Könsdysforidiagnos krävs för att få hormoner

Om du är transperson och vill ha könsbekräftande hormonbehandling i Sverige krävs det att du har en könsdysforidiagnos. Det krävs alltså att du går en könsdysforiutredning. Hormonbehandling ges till alla vuxna med könsdysfori som behöver det, även ickebinära. För dig som är under 18 ser reglerna annorlunda ut och det går inte alltid att få hormoner, trots en könsdysforidiagnos.

Diagnos brukar ställas efter ungefär 12 månader av utredning. När diagnosen är ställd skickas remiss till hormonläkare, en så kallad endokrinolog, eller till en gynekolog som är en läkare som är specialiserad på gynekologi. Det brukar vara några månaders väntetid innan du får komma dit för att lämna blodprov, prata om din hälsa och diskutera vilken form av hormonpreparat som passar dig bäst. Sedan skrivs recept på hormoner och du kan påbörja hormonbehandlingen. Det är i regel endokrinolog eller gynekolog som förnyar ditt recept på hormoner. Det är också den läkaren som följer dina värden över tid, som anpassar dosen till rätt nivå och som du kan prata om eventuella biverkningar med. Under det första året på hormoner är det vanligt att fortsätta ha kontakt med den könsdysforimottagning som ställde diagnos, särskilt om du vill ändra juridiskt kön eller genomgå underlivskirurgi. Personalen här är också personer som du kan prata med när det gäller biverkningar, effekter eller andra tankar om hormonbehandlingen.

Olika effekter och behov

Vissa effekter av hormonbehandling är permanenta, andra går tillbaka om du avslutar behandlingen. För att ha kvar alla effekter måste du alltså fortsätta behandlingen genom hela livet, men om du vill avbryta en hormonbehandling går det så klart bra. Om du har kvar de delar som producerar kroppens egna hormoner (det som medicinskt kallas könskörtlar: testiklar eller äggstockar) kan kroppens egen hormonproduktion nästan alltid komma igång av sig själv igen om du slutar ta hormoner. Om du inte har kvar dina könskörtlar behöver du ta de hormoner som kroppen annars skulle ha producerat själv.

Hur din kropp påverkas av hormonbehandling är individuellt. Det finns förändringar som är typiska för testosteron respektive östrogen, och man vet att vissa av dessa förändringar brukar komma tidigt och att andra ofta dröjer ett tag. Men det är som med en kroppsegen pubertet: det ser ut på olika sätt för olika personer och är svårt att förutsäga. Precis som en kroppsegen pubertet kan ta flera år kan förändringar som kommer med könsbekräftande hormonbehandling ta lång tid. Man brukar räkna med att man har fått de största förändringarna efter att ha tagit hormoner i 1–2 år. Men det är ganska vanligt att kroppen fortsätter att förändras under längre tid: fortfarande efter 5–6 år kan till exempel röstläge, ansikts- och kroppsbehåring, muskelmassa och fördelning av underhudsfett hålla på att förändras.

En del vill ta hormoner för att kroppen ska förändras så mycket som möjligt i typiskt kvinnlig eller typiskt manlig riktning. Andra vill att kroppen ska bli mer könsneutral eller androgyn. Tillsammans med endokrinolog eller gynekolog kan du prata om hormonbehandlingen, t.ex. så kallad microdosing (mindre doser) av testosteron för att förändringarna ska gå långsammare. Det finns däremot inget sätt att välja vilka effekter du vill ha av hormonbehandlingen eller att styra hur det blir för just dig. För en del sker förändringar väldigt snabbt. Du behöver därför vara beredd på att kroppen kan förändras på sätt du inte vill och som inte kommer att gå tillbaka. Endokrinologen eller gynekologen kan berätta för dig vilka effekter du kan förvänta dig att behandlingen men också om biverkningar. Vissa läkemedelsformer, som hormonplåster eller gel, gör det enklare att snabbt avbryta behandlingen om du behöver det.

Om du är under 18 år

Om du är under 18 år och är i kontakt med den könsbekräftande vården kan du ibland få hormonblockerare, ett läkemedel som även kallas för stopphormoner eller pubertetsblockerare. Det är ett sätt att ”pausa” puberteten så att kroppen inte får pubertetsförändringar som känns fel. Du kan få hormonblockerare om du har fått en preliminär könsdysforidiagnos, alltså om vården tror att du har könsdysfori men behöver utreda det mer för att kunna vara säkra på att könsbekräftande behandling är rätt för dig. Det går också att få annan medicinering som tar bort blödningar (det som kan kallas mens). Hormonblockerare kan som mest ges under 2-3 års tid, bland annat för att de kan påverka skelettet. Hormonläkaren kommer att följa dina värden över tid och ska även berätta för dig vilka biverkningar som medicinen kan ge.

När du är runt 16 år kan du – efter att diagnos har ställts (eller fastställts, om du fått en preliminär diagnos tidigare) och om du själv vill – börja med hormoner i form av antingen testosteron eller östrogen. Då får du en pubertetsutveckling som stämmer överens med din könsidentitet. Åldersgränsen för att få börja med testosteron eller östrogen varierar dock mellan de olika utredningsteamen. Du som tar östrogen kan också få testosteronhämmare som bromsar kroppens produktion av testosteron.

Alla går inte på hormonbehandling

Alla vill inte ha hormonbehandling eller kan av olika medicinska skäl inte ta hormoner. En del slutar på grund av biverkningar av hormonerna. För en del är det lagom att gå en period och sedan sluta. Det finns inga krav på att ta emot viss behandling bara för att den finns. En del går på hormonbehandling under en period och avslutar den sedan. Om du inte opererat bort de delar av kroppen som producerar eget könshormon, könskörtlarna, kan du avsluta hormonbehandlingen och avvakta att kroppen själv börjar producera hormoner igen. Om du har tagit bort könskörtlarna måste könshormon tillföras för att du ska må bra. Då får du istället ta den typ av hormoner som kroppen själv skulle ha producerat. Om du vill avbryta hormonbehandling eller har frågor om den, prata med din endokrinolog/gynekolog.

Kan man få hormoner utan diagnos?

Det är inte möjligt att få hormoner via hälso- och sjukvården i Sverige utan att först ha fått en könsdysforidiagnos. Det går inte heller att få hormonbehandling i privat vård i Sverige. Det går att få hormoner via privata kliniker i andra länder. Kostnader och regler varierar.

En del tar hormoner på egen hand, något som ofta kallas att självmedicinera. Det finns risker med att ta hormoner utan att ha fått dem utskrivna av endokrinolog eller gynekolog och utan att gå på regelbundna läkarkontroller. Om du mår väldigt dåligt kan det kännas värt att ta de riskerna, men även då är det viktigt att du försöker tänka på din egen hälsa på längre sikt och är väl medveten om riskerna som finns.

Hormonbehandling kan öka risken för att få vissa sjukdomar. Det här är i de allra flesta fall ingen fara om du får hormoner utskrivna till dig själv, går på regelbundna läkarkontroller och tar hormonerna på det sätt som din läkare säger att du ska. Men om du självmedicinerar kan det vara svårt att avgöra vad som är rätt dos och rätt läkemedel, och det kan finnas ärftliga sjukdomsrisker som spelar in. Det kan också finnas biverkningar som det är viktigt att ha koll på. Det är inte vanligt att man blir allvarligt sjuk av att självmedicinera, men det kan hända. Även om du inte blir akut sjuk kan kroppen påverkas av självmedicinering på sätt som gör att du blir sjuk eller mår sämre längre fram.

En annan risk med självmedicinering är att det i många fall är olagligt. Det har att göra med att man i Sverige behöver ha ett särskilt tillstånd för att sälja läkemedel och att man inte får köpa läkemedel från någon som inte har tillstånd att sälja dem. Medel som innehåller testosteron klassas också som dopning i Sverige. Det innebär att du kan dömas till böter eller fängelse om du köper, använder eller över huvud taget har testosteron utan att ha fått det utskrivet till dig själv av läkare, eller om du säljer, byter eller ger bort medel som innehåller testosteron om du inte har det nödvändiga tillståndet.

Om du beställer hormoner över nätet kan du aldrig säkert veta vad man får. De hormoner du får kan vara verkningslösa, ge motsatt effekt eller göra dig svårt sjuk. Om du får eller köper hormoner av någon som fått dem utskrivna ska du komma ihåg att den dos och det läkemedel som passade den personen inte nödvändigtvis passar dig själv. Den som får hormoner via den offentliga vården går nämligen på regelbundna hälsokontroller och dosen anpassas individuellt, för att se till att du får de effekter du vill ha och så få oönskade effekter som möjligt.

Om du tar hormoner på egen hand: Överväg att istället vända dig till en privat klinik som följa dina blodvärden och ditt mående över tid. Se annars till att gå på regelbundna läkarkontroller eller ta blodprov regelbundet. Du kan bli allvarligt sjuk av att självmedicinera. Om du genomgår könsdysforiutredning bör du berätta för dem att du självmedicinerar. Du är troligen inte den första hen träffar som gör det, och de kan ibland se till att du får göra de kontroller och tester som behövs för att säkerställa att du mår bra. Den svenska sjukvården tar dock inte över din medicinering förrän du fått en könsdysforidiagnos. Självmedicinering ska inte påverka din möjlighet att få vård i Sverige längre fram. 

Högre doser innebär inte automatiskt bättre effekt. Effekten av hormoner är svårberäknelig och de kan ha biverkningar som blir allvarliga om du tar hormonerna på fel sätt. Endokrinologer och gynekologer är utbildade läkare som är experter på att hitta rätt dos för dig. För att de ska kunna göra det är det också avgörande att läkaren får veta om du tar hormoner på egen hand. Tveka inte att prata med en läkare om du har några frågor, funderingar eller oro kring detta.