Du är här

Hormoner

I den här texten använder vi några medicinska begrepp för kroppsdelar som man fötts med.

Texten utgår från att man har en hormonproduktion som följer normen för typiskt manliga och typiskt kvinnliga kroppar: att den som tilldelats könet kille vid födelsen framför allt producerar testosteron, och att den som tilldelades könet tjej vid födelsen huvudsakligen producerar östrogen. Om man har en intersexvariation som påverkar hur ens kropp procucerar eller tar upp könshormon stämmer inte alla delar av den här texten för en själv. Något som kan vara bra att veta om man har en intersexvariation är att det sällan är ett hinder för att kunna få könsbekräftande hormonbehandling.

Könsdysforidiagnos krävs för att få hormoner

Om man är transperson och vill ha könsbekräftande hormonbehandling i Sverige krävs det att man har en könsdysforidiagnos. Det krävs alltså att man går en könsutredning.

Hormonbehandlingen brukar man som tidigast få börja med efter ungefär 6-12 månader av utredning. Då skickar utredaren en remiss till en hormonläkare, en så kallad endokrinolog, eller till en gynekolog som är en läkare som är specialiserad på gynekologi. Det brukar vara några månaders väntetid innan man får komma dit. Det är i regel endokrinolog eller gynekolog som skriver ut recept på hormoner och som anpassar dosen till rätt nivå.

Olika effekter och behov

Vissa effekter av hormonbehandling är permanenta, andra går tillbaka om man avslutar behandlingen. För att ha kvar alla effekter måste man alltså fortsätta behandlingen genom hela livet, men om man vill avbryta en hormonbehandling går det så klart bra. Så länge man har kvar de delar som producerar kroppens egna hormoner (det som medicinskt kallas könskörtlar: testiklar eller äggstockar) kan kroppens egen hormonproduktion nästan alltid komma igång av sig själv igen om man slutar ta hormoner. Om man inte har kvar sina könskörtlar behöver man ta de hormoner som kroppen annars skulle ha producerat själv.

Hur ens kropp påverkas av hormonbehandling är individuellt. Det finns förändringar som är typiska för testosteron respektive östrogen, och man vet att vissa av dessa förändringar brukar komma tidigt och att andra ofta dröjer ett tag. Men det är som med en kroppsegen pubertet: det ser ut på olika sätt för olika personer och är svårt att förutsäga. Precis som en kroppsegen pubertet kan ta flera år kan förändringar som kommer med könsbekräftande hormonbehandling ta lång tid. Man brukar räkna med att man har fått de största förändringarna efter att ha tagit hormoner i 1–2 år. Men det är ganska vanligt att kroppen fortsätter att förändras under längre tid: fortfarande efter 5–6 år kan till exempel röstläge, ansikts- och kroppsbehåring, muskelmassa och fördelning av underhudsfett hålla på att förändras.

En del vill ta hormoner för att kroppen ska förändras så mycket som möjligt i typiskt feminin eller typiskt maskulin riktning. Andra vill att kroppen ska bli mer könsneutral eller androgyn. Tillsammans med endokrinolog eller gynekolog kan man lägga upp hormonbehandlingen så att den är anpassad efter ens egna önskemål. Det finns däremot inget sätt att välja vilka effekter man vill ha av hormonbehandlingen. Man behöver därför vara beredd på att kroppen kan förändras på sätt man inte vill. Endokrinologen eller gynekologen kan berätta för en vad man kan förvänta sig att behandlingen ger för effekter, och man kan ta hormoner i en läkemedelsform, till exempel som hormonplåster eller gel, som gör det enkelt att snabbt avbryta behandlingen om man vill det.

Om du är under 18 år

Om man är under 18 år och är i kontakt med den könsbekräftande vården kan man ofta få hormonblockerare, som även kallas för stopphormoner eller pubertetsblockerare. Det är ett sätt att ”pausa” puberteten så att kroppen inte får pubertetsförändringar som känns fel. Man kan få hormonblockerare om man har fått en preliminär könsdysforidiagnos, alltså om vården tror att man har könsdysfori men behöver utreda det mer för att både vården och man själv ska kunna vara säkra på att könsbekräftande behandling är rätt för en. Det går också att få annan medicinering som tar bort blödningar (det som kan kallas mens).

När man är runt 16 år kan man vanligtvis – efter att diagnos har ställts (eller fastställts, om man fått en preliminär diagnos tidigare) och om man själv vill – börja med hormoner i form av antingen testosteron eller östrogen och få en pubertetsutveckling som stämmer överens med ens könsidentitet. Åldersgränsen för att få börja med testosteron eller östrogen varierar dock mellan de olika utredningsteamen. Den som tar östrogen kan också få testosteronhämmare som bromsar kroppens produktion av testosteron.

Du väljer själv

Alla vill inte ha hormonbehandling eller kan av olika medicinska skäl inte ta hormoner. Det är upp till en själv vilken behandling man vill ta emot, och det finns inga krav på att ta emot viss behandling bara för att den finns. En del går på hormonbehandling under en period och avslutar den sedan. Om man inte opererat bort de delar av kroppen som producerar eget könshormon, könskörtlarna, kan man avsluta hormonbehandlingen och avvakta att kroppen själv börjar producera hormoner igen. Om man har tagit bort könskörtlarna måste könshormon tillföras för att man ska må bra. Då får man istället ta den typ av hormoner som kroppen själv skulle ha producerat. Om man vill avbryta hormonbehandling eller ändra dos bör man göra det i samråd med sin endokrinolog/gynekolog.

Kan man få hormoner utan diagnos?

Det är inte möjligt att få hormoner via hälso- och sjukvården i Sverige utan att först ha fått en könsdysforidiagnos. Det går inte heller att få hormonbehandling i privat vård i Sverige. 

En del tar hormoner på egen hand, något som ofta kallas att självmedicinera. Det finns risker med att ta hormoner utan att ha fått dem utskrivna av endokrinolog eller gynekolog och utan att gå på regelbundna läkarkontroller. Om man mår väldigt dåligt kan det kännas värt att ta de riskerna, men även då är det viktigt att man försöker tänka på sin egen hälsa på längre sikt och är väl medveten om riskerna som finns.

Hormonbehandling kan öka risken för att få vissa sjukdomar. Det här är i de allra flesta fall ingen fara om man får hormoner utskrivna till sig själv och tar dem på det sätt som ens läkare säger att man ska, och riskerna är i stort sett desamma som om kroppen själv skulle producera hormonerna. Men det kan vara svårt att avgöra vad som är rätt dos och rätt läkemedel för en själv, och det kan finnas ärftliga sjukdomsrisker som spelar in. Det är inte jättevanligt att man blir allvarligt sjuk av att självmedicinera, men det kan hända. Även om man inte blir akut sjuk kan kroppen påverkas av självmedicinering på sätt som gör att man blir sjuk eller mår sämre längre fram.

En annan risk med självmedicinering är att det i många fall är olagligt. Det har att göra med att man i Sverige behöver ha ett särskilt tillstånd för att sälja läkemedel och att man inte får köpa läkemedel från någon som inte har tillstånd att sälja dem. Medel som innehåller testosteron klassas också som dopning i Sverige. Det innebär att man kan dömas till böter eller fängelse om man köper, använder eller över huvud taget har testosteron utan att ha fått det utskrivet till sig själv av läkare, eller om man säljer, byter eller ger bort medel som innehåller testosteron om man inte har det nödvändiga tillståndet.

Om man beställer hormoner över nätet kan man aldrig säkert veta vad man får. De hormoner man får kan vara verkningslösa, ge motsatt effekt eller göra en svårt sjuk. Om man får eller köper hormoner av någon som fått dem utskrivna ska man komma ihåg att den dos och det läkemedel som passade den personen inte nödvändigtvis passar en själv. Den som får hormoner via den offentliga vården går på regelbundna hälsokontroller och dosen anpassas individuellt, för att se till att man får de effekter man vill ha och så få oönskade effekter som möjligt.

Om du tar hormoner på egen hand: Se till att gå på regelbundna läkarkontroller eller ta blodprov regelbundet. Du kan bli allvarligt sjuk av att självmedicinera. Om du genomgår könsutredning bör du berätta för din endokrinolog eller gynekolog att du självmedicinerar. Du är troligen inte den första hen träffar som gör det, och läkaren kan se till att du får göra de kontroller och tester som behövs för att säkerställa att du mår bra.

Högre doser innebär inte automatiskt bättre effekt. Effekten av hormoner är svårberäknelig och de kan ha biverkningar som blir allvarliga om man tar hormonerna på fel sätt. Endokrinologer och gynekologer är utbildade läkare som är experter på att hitta rätt dos för dig. För att de ska kunna göra det är det också avgörande att läkaren får veta om du tar hormoner på egen hand. Tveka inte att prata med en läkare om du har några frågor, funderingar eller oro kring detta.

Senast ändrad: 
23 november, 2020 - 17:08

Sökformulär