Könsdysfori

Könsdysfori är ett ord som beskriver det lidande många transpersoner känner över att könsidentiteten och det kön man tilldelades vid födseln inte stämmer överens. Det kan handla om obehag inför kroppen eller social dysfori, till exempel när människor tolkar en som fel kön. Könsdysfori är också ett medicinskt begrepp inom vården. På den här sidan kan du läsa mer om vad könsdysfori är och de olika könsdysforidiagnoser som finns idag.

Innehåll

• Vad är könsdysfori?
• Att behandla och lindra könsdysfori
• Könsdysfori som diagnos
• Könsdysfori - tre diagnoser
• Så påverkar diagnoserna den könsbekräftande vården i Sverige

Vad är könsdysfori?

Om det kön man blev tilldelad när man föddes inte stämmer överens med ens könsidentitet brukar det kallas för könsinkongruens. Inkongruens betyder just "icke-överensstämmelse". Om inkongruensen är något man lider av, eller upplever hinder i sin vardag på grund av, kallas det för könsdysfori. Man kan använda begreppet könsdysfori för att beskriva sin egen upplevelse. Könsdysfori är också ett medicinskt begrepp som vården använder om man genomgår en könsdysforiutredning och kanske får en könsdysforidiagnos. Enligt Socialstyrelsens definition uppstår könsdysfori "när det vid födseln registrerade könet inte stämmer överens med könsidentiteten och det leder till ett lidande eller en försämrad möjlighet att fungera i vardagen". Med "det registrerade könet" menas det kön du tolkades som och tilldelades när du föddes. Många transpersoner, men inte alla, upplever könsdysfori.

Könsdysfori kan kännas på olika sätt för olika personer. Den kan vara mer eller mindre stark och variera över tid och beroende på situation. Kroppslig dysfori rör ofta delar av och egenskaper hos kroppen som vanligen associeras med personer av ett visst kön. Till exempel kropps- och ansiktsform, behåring, bröstvävnad, röst och könsorgan. En del känner dysfori för alla "könade" egenskaper hos kroppen, andra känner dysfori för någon eller några egenskaper.

Dysfori kan också handla om sociala sammanhang. Det kan vara att man känner sig bekväm med sin kropp när man är själv eller tillsammans med personer man litar på. Men när man rör sig bland personer man inte känner eller inte känner så väl bemöts man på ett sätt – utifrån det kön andra tolkar en som – som skapar psykiskt obehag eller svårigheter i vardagen för en. En mental aspekt av könsdysfori är att ens egen bild av en själv och omgivningens bild av en inte stämmer överens. Det kan skapa känslor av overklighet, tvivel på sig själv och psykiskt obehag.

Att behandla och lindra könsdysfori

För den som känner kroppslig könsdysfori för en eller flera delar av kroppen finns det flera olika behandlingar som syftar till att minska könsdysfori. Exempel på sådana behandlingar är hormonbehandling, röstträning, hårborttagning och operationer, så som masektomi eller underlivskirurgi. Läs mer om de olika typerna av könsbekräftande vård här.

För att minska social dysfori finns det flera saker som går att göra. Till exempel att hitta tryggare sammanhang, där du slipper bli ifrågasatt och där personer respekterar ditt namn och pronomen. Det kan vara en grupp med vänner, en samtalsgrupp för transpersoner, en fritidsgård för hbtqi-personer eller en Facebookgrupp. Det finns forskning som visar att det finns en koppling mellan psykisk hälsa och att få sitt självvalda namn och pronomen respektera. 

Att få stöd från närstående är också något som kan bidra till att den sociala dysforin minskar. En del närstående behöver vägledning i hur man kan vara ett bra stöd, exempelvis genom närståendegrupper på Facebook eller genom föreningar som RFSL och Transammans. Närstående kan även kontakta Transformering samt läsa mer i våra texter om relationer. 

Du kan läsa mer om må-bra faktorer här. 

I Sverige är man överens inom vården om att könsbekräftande behandling är den typ av behandling som hjälper mot könsdysfori. Att försöka ändra på någons könsidentitet med hjälp av terapi betraktas som oetiskt. Studier har visat att omvändelse inte fungerar. Detta gäller för alla könsidentiteter. 

Könsdysfori som diagnos

För att få könsbekräftande vård krävs en diagnos. Gemensamt för de tre diagnoser som finns idag är att de har könsdysfori som ett diagnoskriterium. Det betyder att könsdysfori är ett krav för att kunna få en av dessa diagnoser. Däremot behöver ens könsdysfori inte se ut på något visst sätt. Könsdysfori ser olika ut för olika personer. Det påverkar också människor olika. På den här sidan fördjupar vi oss i de olika diagnoser som finns. Du som söker dig till vården behöver inte ha kunskap om allt detta, men du som är intresserad hittar här mer information om vilka diagnoser som används.

Vad är en diagnos?

Inom den svenska hälso- och sjukvården används så kallade diagnosmanualer. De är förteckningar över olika anledningar till att människor söker sig till vården. Anledningarna kallas för diagnoser. En del diagnoser är klassade som sjukdomar, som astma eller depression. Diagnoser kan också vara händelser och andra omständigheter som gör att människor behöver hjälp av vården. Det kan till exempel vara att man har brutit ett ben eller ska föda barn.

Vid könsbekräftande vård, precis som vid all annan hälso- och sjukvård, är en diagnos idag en förutsättning för att du ska få könsbekräftande vård genom regionen (tidigare kallat landstinget) inom ramen för högkostnadsskyddet.

Att vara trans är ingen sjukdom

Det är ingen sjukdom att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med det kön man blev tilldelad när man föddes. Att vara trans innebär i sig inte att man behöver ha kontakt med vården för det. Men om man har könsdysfori innebär det ett lidande som är anledningen till att det finns könsdysforidiagnoser i de olika manualerna. Att könsdysfori kan diagnostiseras gör att man kan få utredning och behandling inom den statligt finansierade vården. Då behöver man inte betala hela kostnaden själv.

Könsdysfori - tre diagnoser

Den diagnosmanual som är standard i Sverige och i övriga Europa heter ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems). Den ges ut av Världshälsoorganisationen, WHO. I den nuvarande upplagan av ICD, nummer 10 som började användas år 1994, finns tre könsdysforidiagnoser:

• transsexualism (diagnoskod 64.0)
• andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8)
• könsidentitetsstörning, ospecificerad (F64.9)

Vilka typer av könsbekräftande behandling du kan få skiljer sig till viss del åt beroende på vilken könsdysforidiagnos du får. Hormonbehandling, överkroppskirurgi, röstträning och hårborttagning är exempel på behandlingar som kan vara aktuella för alla oavsett diagnos. För att kunna ändra juridiskt kön och genomgå eventuell könsbekräftande underlivskirurgi behöver du dock ha fått diagnosen transsexualism. Du kan läsa mer om respektive diagnos nedan.

Det har riktats en hel del kritik mot att två av diagnoserna innehåller ordet "störning". Diagnoserna håller på att göras om och kommer att få ett annat namn. RFSL och RFSL Ungdom har tagit fram en text med mycket fakta om könsdysforidiagnoserna. 

Transexualism

Den som är binär transperson, alltså identifierar sig enbart som kille eller enbart som tjej, brukar få diagnosen transsexualism. För att få ändra juridiskt kön och eventuellt genomgå könsbekräftande underlivskirurgi eller/och ta bort könskörtlar behöver man idag ha en transsexualismdiagnos. Man behöver ha kontakt med ett könsdysforiutredningsteam i minst två år, varav minst ett år efter diagnos som man lever i enlighet med sin könsidentitet i vardagen (en period som brukar kallas för ”real life”). Därefter kan man tillsammans med sitt utredningsteam göra en ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd. Det är Rättsliga rådet som ger tillstånd att ändra juridiskt kön och genomgå underlivskirurgi.

Andra specificerade könsidentitetsstörningar

Den som är ickebinär brukar främst få diagnosen andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8), även om man kan ha behov av att genomgå underlivskirurgi eller att ändra juridiskt kön. Även om det idag bara finns två juridiska kön (kvinna och man) så kan du som är ickebinär känna att det ena passar dig bättre än det andra. Men med denna diagnos kan du alltså inte ändra juridiskt kön.

Könsidentitetsstörning, ospecificerad

F64.9 är ofta en tillfällig diagnos som man ställer för unga personer som precis kommit i puberteten eller är på väg in i puberteten. Då betecknar diagnosen ”trolig könsdysfori” och innebär att man i undantagsfall kan få börja med stopphormoner. Senare kan man fastställa en diagnos. Det finns ingen särskild diagnos för barn med könsdysfori i ICD. F64.9 används också för vuxna i kontakt med den könsbekräftande vården, innan någon av de andra diagnoserna kan ställas. 

Diagnoserna kan komma att förändras

Könsdysforidiagnoserna ligger i psykiatrikapitlet i ICD-10 och räknas alltså som psykiatriska diagnoser. År 2018 gick WHO ut med att det var dags för en ny version av ICD. Denna version kallas ICD-11. I denna version har man gjort en enda diagnos för ungdomar och vuxna och en annan diagnos för barn. Man har också lagt dem i ett kapitel som rör sexuell hälsa. Det innebär att könsdysfori inte längre kommer att vara en psykiatrisk diagnos när den nya diagnosmanualen börjar gälla. Idag är den könsbekräftande vården i Sverige kopplad till psykiatrin. Så som vården är uppbyggd i Sverige, där viss könsbekräftande vård ska klassas som nationell högspecialiserad vård från och med 2022, kommer det även framöver främst vara personal med psykiatrisk kompetens som arbetar med utredning av könsdysfori/behov av könsbekräftande vård. Här kan du läsa mer om vad beslutet om att göra vården till nationell högspecialiserad vård innebär.

Från könsdysfori till könsinkongruens

I den engelska versionen av ICD-11 används "gender incongruence" som namn på diagnoserna. Socialstyrelsen bestämmer vad diagnoserna ska heta i den svenska översättningen men ännu är inget bestämt. En stor skillnad är att könsdysfori, alltså lidande eller obehag av könsinkongruens, inte är med i beskrivningen av tillstånden. Istället beskrivs gender incongruence hos tonåringar och vuxna som att könsidentitet och tilldelat kön inte överensstämmer, och att personen ofta har en vilja att genomgå transition för att kunna leva som och uppfattas i enlighet med sin könsidentitet. Beskrivningen är heller inte binär utan öppnar upp för att könsinkongruens kan upplevas av alla, oavsett könsidentitet. Det innebär att denna skrivning inkluderar ickebinära och alla andra som varken är enbart kvinna eller enbart man. Du kan titta på den engelska versionen av ICD-11 här. 

WHO har släppt ICD-11 för att världens alla länder ska börja förbereda sig på att använda denna version. Alla länder ska gå över till ICD-11 successivt, och Sverige har alltså ännu inte börjat använda ICD-11. Socialstyrelsen är ansvariga för att ta fram en svensk version av ICD-11. De räknar med att den svenska översättningen blir publicerad någon gång under 2025. Det är ännu inte fastställt exakt när ICD-11 ska börja användas i Sverige. Än så länge är det därmed ICD-10 och de könsdysforidiagnoser som tas upp där som gäller i Sverige. 

Så påverkar diagnoserna den könsbekräftande vården i Sverige

Hur könsdysforimottagningarna arbetar och vilka perspektiv de utgår från är delvis upp till dem själva. Många strävar dock efter att följa Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd för god vård vid könsdysfori. Dessa utformas av Socialstyrelsen tillsammans med olika sakkunniga och utifrån befintlig forskning och kunskap. Det är rekommendationer för hur vården bör se ut, men de är inte bindande. Att just själva diagnoskoden förändras behöver i sig självt inte påverka hur vården arbetar. Däremot bör det påverka vad som skrivs i kunskapsstödet eller andra skrivningar och kommer genom det att påverka vården. Enskilda mottagningar kan även välja att ta fram egna arbetsmetoder, även om de såklart inte kan ange diagnoskoder som ännu inte finns i Sverige. Kunskapsstödet för god vård av barn och unga har uppdaterats och en ny version kom ut i december 2022. 

Om du vill läsa mer om ICD-11, diagnoser och vad de innebär för vården har RFSL och RFSL Ungdom gjort en sammanställning om könsdysfori som diagnos.

DSM

Den andra diagnosmanualen heter DSM (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ges ut av psykiatriförbundet i USA. DSM listar psykiatriska sjukdomar och tillstånd och används inom psykiatrin i Sverige.

I den senaste upplagan av DSM, nummer 5 som kom år 2013, finns det två diagnoser för könsdysfori. En diagnos för ungdomar och vuxna och en diagnos för könsdysfori hos barn som inte har kommit i puberteten. Diagnosen för ungdomar och vuxna har som sitt första kriterium att ens könskaraktäristika – alltså delar av kroppen som allmänt brukar ses som könade, som bröstkorg, röst och hårväxt – inte stämmer överens med ens könsidentitet och att det innebär ett lidande för en. Det främsta kravet för att vården ska kunna ställa en könsdysforidiagnos är därmed att man har ett lidande som är kopplat till kroppen eller/och till hur andra uppfattar ens kön. Alltså inte att man ska identifiera sig som ett visst kön. Det öppnar för att man också kan ha en ickebinär identitet och ha könsdysfori. 

Det är inte klart exakt hur ICD-11 ska förhålla sig till DSM-V. Det finns heller ingen svensk översättning av DSM utan det är den engelska versionen som används i Sverige. Socialstyrelsen bestämmer inte om DSM ska användas utan det är upp till olika verksamheter. Socialstyrelsen betonar också att det är skillnad på att ställa en diagnos (här använder psykiatrin främst DSM) och att koda en diagnos (här använder psykiatrin ICD). Du kan läsa mer om hur Socialstyrelsen tänker om DSM här.