Du är här
Könsdysfori som diagnos
För att få könsbekräftande vård krävs en diagnos. På den här sidan fördjupar vi oss i de olika diagnoser som finns. Du som söker dig till vården behöver inte ha kunskap om allt detta, men du som är intresserad hittar här mer information om vilka diagnoser som används.
Vad är en diagnos?
Inom den svenska hälso- och sjukvården används så kallade diagnosmanualer, som är förteckningar över olika anledningar till att människor söker sig till vården. Anledningarna kallas för diagnoser. En del diagnoser är klassade som sjukdomar, som astma eller depression. Diagnoser kan också vara händelser och andra omständigheter som gör att människor behöver hjälp av vården. Det kan till exempel vara att man har brutit ett ben eller ska föda barn.
Vid könsbekräftande vård, precis som vid all annan hälso- och sjukvård, är en diagnos idag en förutsättning för att du ska få könsbekräftande vård genom regionen (tidigare kallat landstinget) inom ramen för högkostnadsskyddet.
Vad är könsdysfori och könsinkongruens?
Både myndigheter och den svenska könsbekräftande vården har under de senaste åren börjat orden köndysfori och könsinkongruens i allt större utsträckning. Den könsbekräftande vården och språk kopplat till den utvecklas hela tiden, världen över. Orden har även fått en större spridning bland såväl transpersoner som samhället i stort. Könsinkongruens är när könsidentitet och tilldelat kön inte stämmer överens, och könsdysfori är när könsinkongruensen leder till obehag, lidande eller hinder i vardagen. Könsbekräftande vård ska lindra könsdysforin och göra att man blir mer könskongruent.
DSM
Den ena diagnosmanualen heter DSM (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ges ut av psykiatriförbundet i USA. DSM listar psykiatriska sjukdomar och tillstånd och används inom psykiatrin i Sverige. I den senaste upplagan av DSM, nummer 5 som kom år 2013, finns det en diagnos för könsdysfori hos ungdomar och vuxna och en diagnos för könsdysfori hos barn som inte har kommit i puberteten. Diagnosen för ungdomar och vuxna har som sitt första kriterium att ens könskaraktäristika – alltså delar av kroppen som allmänt brukar ses som könade, som bröstkorg, röst och hårväxt – inte stämmer överens med ens könsidentitet och att det innebär ett lidande för en. Det främsta kravet för att vården ska kunna ställa en könsdysforidiagnos är alltså att man har ett lidande som är kopplat till kroppen eller/och till hur andra uppfattar ens kön, inte att man ska identifiera sig som ett visst kön. Det öppnar för att man också kan ha en ickebinär identitet och ha könsdysfori.
ICD
Den diagnosmanual som är standard i Sverige och i övriga Europa heter ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) och ges ut av Världshälsoorganisationen, WHO. I den nuvarande upplagan av ICD, nummer 10 som började användas år 1994, finns tre könsdysforidiagnoser:
- transsexualism (diagnoskod 64.0)
- andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8)
- könsidentitetsstörning, ospecificerad (F64.9)
Den som är binär transperson, alltså identifierar sig enbart som kille eller enbart som tjej, brukar få diagnosen transsexualism. För att få ändra juridiskt kön och eventuellt genomgå könsbekräftande underlivskirurgi eller/och ta bort könskörtlar behöver man idag ha en transsexualismdiagnos. Man behöver ha kontakt med ett könsutredningsteam i minst två år, varav minst ett år efter diagnos som man lever i enlighet med sin könsidentitet i vardagen (en period som brukar kallas för ”real life”). Därefter kan man tillsammans med sitt utredningsteam göra en ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd, som är de som ger tillstånd att ändra juridiskt kön och genomgå underlivskirurgi.
Den som är ickebinär brukar främst få diagnosen andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8), även om man kan ha behov av att genomgå underlivskirurgi eller att ändra juridiskt kön. Även om det idag bara finns två juridiska kön (kvinna och man) så kan du som är ickebinär känna att det ena är mindre fel än det andra. Men med denna diagnos kan du alltså inte ändra juridiskt kön.
F64.9 är ofta en tillfällig diagnos som man ställer för unga personer som precis kommit i puberteten eller är på väg in i puberteten. Då betecknar diagnosen ”trolig könsdysfori” och innebär att man kan få börja med stopphormoner. Senare kan man fastställa en diagnos. Det finns ingen särskild diagnos för barn med könsdysfori i ICD. F64.9 används också för vuxna i kontakt med den könsbekräftande vården, innan någon av de andra diagnoserna kan ställas.
Förändringar i ICD-11
Könsdysforidiagnoserna ligger i psykiatrikapitlet i ICD-10 och räknas alltså som psykiatriska diagnoser. År 2018 gick WHO ut med att det var dags för en ny version av ICD. Denna version kallas ICD-11. I denna version har man gjort en enda diagnos för ungdomar och vuxna och en annan diagnos för barn, och lagt dem i ett kapitel som rör sexuell hälsa. Det innebär att könsdysfori inte längre kommer att vara en psykiatrisk diagnos när den nya diagnosmanualen börjar gälla. Idag är den könsbekräftande vården i Sverige kopplad till psykiatrin. Så som vården är uppbyggd i Sverige, där viss könsbekräftande vård ska klassas som nationell högspecialiserad vård från och med 2022, kommer det även framöver främst vara personal med psykiatrisk kompetens som arbetar med utredning av könsdysfori/behov av könsbekräftande vård. Här kan du läsa mer om vad beslutet om att göra vården till nationell högspecialiserad vård innebär.
I den engelska versionen av ICD-11 används "gender incongruence" som namn på diagnoserna. Socialstyrelsen bestämmer vad diagnoserna ska heta i den svenska översättningen men ännu är inget bestämt. En stor skillnad är att könsdysfori, alltså lidande eller obehag av könsinkongruens, inte är med i beskrivningen av tillstånden. Istället beskrivs gender incongruence hos tonåringar och vuxna som att könsidentitet och tilldelat kön inte överensstämmer, och att personen ofta har en vilja att genomgå transition för att kunna leva som och uppfattas i enlighet med sin könsidentitet. Beskrivningen är heller inte binär utan öppnar upp för att könsingruens kan upplevas av alla, oavsett könsidentitet. Det innebär att denna skrivning inkluderar ickebinära och alla andra som varken är enbart kvinna eller enbart man. Du kan titta på den engelska versionen av ICD-11 här.
WHO har släppt ICD-11 för att världens alla länder ska börja förbereda sig på att använda denna version. Alla länder ska gå över till ICD-11 successivt, och Sverige har alltså ännu inte börjat använda ICD-11. Socialstyrelsen är ansvariga för att ta fram en svensk version av ICD-11 och räknar med att den svenska översättningen blir klar någon gång under 2024. Det är ännu inte fastställt exakt när ICD-11 ska börja användas i Sverige. Än så länge är det därmed ICD-10 och de könsdysforidiagnoser som tas upp där som gäller i Sverige. Det är inte klart exakt hur ICD-11 ska förhålla sig till DSM-V. Det finns heller ingen svensk översättning av DSM utan det är den engelska versionen som används i Sverige. Socialstyrelsen bestämmer inte om DSM ska användas utan det är upp till olika verksamheter. Socialstyrelsen betonar också att det är skillnad på att ställa en diagnos (här använder psykiatrin främst DSM) och att koda en diagnos (här använder psykiatrin ICD). Du kan läsa mer om hur Socialstyrelsen tänker om DSM här.
Hur könsdysforimottagningarna arbetar och vilka perspektiv de utgår från är delvis upp till dem själva, men många strävar efter att följa Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd för god vård vid könsdysfori. Dessa utformas av Socialstyrelsen tillsammans med olika sakkunniga och utifrån befintlig forskning och kunskap. Det är rekommendationer för hur vården bör se ut, men de är inte bindande. Att just själva diagnoskoden förändras behöver i sig självt inte påverka hur vården arbetar men bör påverka vad som skrivs i kunskapsstödet eller andra skrivningar och kommer genom det att påverka vården. Enskilda mottagningar kan även välja att ta fram egna arbetsmetoder, även om de såklart inte kan ange diagnoskoder som ännu inte finns i Sverige. Kunskapsstödet för god vård av barn och unga håller på att uppdateras och ska vara helt klart i maj 2022.
Att vara trans är ingen sjukdom
Att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med det kön man blev tilldelad när man föddes är alltså ingen sjukdom, och att vara trans innebär i sig inte att man behöver ha kontakt med vården för det. Men om man har könsdysfori innebär det ett lidande som är anledningen till att det finns könsdysforidiagnoser i de olika manualerna. Att könsdysfori kan diagnostiseras gör att man kan få utredning och behandling inom den statligt finansierade vården och inte behöver betala hela kostnaden själv.
Om du vill läsa mer om ICD-11, diagnoser och vad de innebär för vården har RFSL och RFSL Ungdom gjort en sammanställning här: https://www.rfsl.se/hbtq-fakta/faq-koensdysfori-som-diagnos/
I Sverige är man överens inom vården om att könsbekräftande behandling är det som hjälper mot könsdysfori. Att försöka ändra på någons könsidentitet med hjälp av terapi betraktas som oetiskt, och man vet att det inte fungerar. Det gäller för alla könsidentiteter.
Senast ändrad:
19 november, 2021 - 16:43
