Du är här
Könsdysfori som diagnos
För att få könsbekräftande vård krävs en diagnos. På den här sidan fördjupar vi oss i de olika diagnoser som finns. Du som söker dig till vården behöver inte ha kunskap om allt detta, men du som är intresserad hittar här mer information om vilka diagnoser som används.
Vad är en diagnos?
Inom hälso- och sjukvården används två så kallade diagnosmanualer, som är förteckningar över olika anledningar till att människor söker sig till vården. Anledningarna kallas för diagnoser. En del diagnoser är sjukdomar, som astma, olika typer av cancer eller depression. Diagnoser kan också vara händelser och andra omständigheter som gör att människor behöver hjälp av vården. Det kan till exempel vara att man har brutit ett ben eller ska föda barn.
Vid könsbekräftande vård, precis som vid all annan hälso- och sjukvård, är en diagnos en förutsättning för att du ska få könsbekräftande vård genom regionen/landstinget.
DSM
Den ena diagnosmanualen heter DSM (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ges ut av psykiatriförbundet i USA. DSM listar psykiatriska sjukdomar och tillstånd och används också inom psykiatrin i Sverige. I den senaste upplagan av DSM, nummer 5 som kom år 2013, finns det en diagnos för könsdysfori hos ungdomar och vuxna och en diagnos för könsdysfori hos barn som inte har kommit i puberteten. Diagnosen för ungdomar och vuxna har som sitt första kriterium att ens könskaraktäristika – alltså delar av kroppen som allmänt brukar ses som könade, som bröstkorg, röst och hårväxt – inte stämmer överens med ens könsidentitet och att det innebär ett lidande för en. Det främsta kravet för att vården ska kunna ställa en könsdysforidiagnos är alltså att man har ett lidande som är kopplat till kroppen eller/och till hur andra uppfattar ens kön, inte att man ska identifiera sig som ett visst kön. Det öppnar för att man också kan ha en ickebinär identitet och ha könsdysfori.
ICD
Den diagnosmanual som är standard i Sverige och i övriga Europa heter ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) och ges ut av Världshälsoorganisationen, WHO. I den nuvarande upplagan av ICD, nummer 10 som började användas år 1994, finns tre könsdysforidiagnoser:
- transsexualism (diagnoskod 64.0)
- andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8)
- könsidentitetsstörning, ospecificerad (F64.9)
Den som är binär transperson, alltså identifierar sig enbart som kille eller enbart som tjej, brukar få diagnosen transsexualism. För att få ändra juridiskt kön och eventuellt genomgå könsbekräftande underlivskirurgi eller/och ta bort könskörtlar behöver man idag ha en transsexualismdiagnos. Man behöver ha kontakt med ett könsutredningsteam i minst två år, varav minst ett år efter diagnos som man lever i enlighet med sin könsidentitet i vardagen (en period som brukar kallas för ”real life”). Därefter kan man tillsammans med sitt utredningsteam göra en ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd, som ger tillstånd att ändra kön och bli opererad i underlivet.
Den som är ickebinär brukar alltså få någon av de andra könsdysforidiagnoserna än transsexualism, även om man kan ha behov av att genomgå underlivskirurgi.
F64.9 kan också vara en tillfällig diagnos som man ställer för unga personer som precis kommit i puberteten eller är på väg in i puberteten. Då betecknar diagnosen ”trolig könsdysfori” och innebär att man kan få börja med stopphormoner. Senare kan man fastställa en diagnos. Det finns ingen särskild diagnos för barn med könsdysfori i ICD.
Förändringar i ICD-11
Könsdysforidiagnoserna ligger i psykiatrikapitlet i ICD-10 och räknas alltså som psykiatriska diagnoser. År 2018 gick WHO ut med att det var dags för en ny version av ICD, ICD-11. I denna version har man gjort en enda könsdysforidiagnos för ungdomar och vuxna och en könsdysforidiagnos för barn, och lagt dem i ett kapitel som rör sexuell hälsa. Det innebär att könsdysfori inte längre kommer att vara en psykiatrisk diagnos när den nya diagnosmanualen börjar gälla. Idag är den könsbekräftande vården i Sverige kopplad till psykiatrin. Vi vet ännu inte vilken del av hälso- och sjukvården som kommer att ha ansvar för könsdysfori-utredningar. Alla länder ska gå över till ICD-11 senast den 1 januari 2022, och det kommer att tas fram en svensk översättning av ICD-11 innan dess som visar vad könsdysfori-diagnoserna kommer att heta i en svensk översättning.
Att vara trans är ingen sjukdom
Att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med det kön man blev tilldelad när man föddes är alltså ingen sjukdom, och att vara trans innebär i sig inte att man behöver ha kontakt med vården för det. Men om man har könsdysfori innebär det ett lidande som är anledningen till att det finns könsdysforidiagnoser i de olika manualerna. Att könsdysfori kan diagnostiseras gör att man kan få utredning och behandling inom den statligt finansierade vården och inte behöver betala hela kostnaden själv.
Om du vill läsa mer om ICD-11, diagnoser och vad de innebär för vården har RFSL och RFSL Ungdom gjort en sammanställning här: https://www.rfsl.se/hbtq-fakta/faq-koensdysfori-som-diagnos/
I Sverige är man överens inom vården om att könsbekräftande behandling är det som hjälper mot könsdysfori. Att försöka ändra på någons könsidentitet med hjälp av terapi betraktas som oetiskt, och man vet att det inte fungerar. Det gäller för alla könsidentiteter.
Senast ändrad:
16 januari, 2020 - 14:31
