Pronomen

Pronomen är exempelvis hon, hen, han eller den. Det vill säga ord som andra använder om en istället för ens namn. Hen, hon, den och han tillhör ordklassen personligt pronomen i tredje person singular men vi pratar ofta om just pronomen eller personligt pronomen. För de flesta transpersoner (precis som för cispersoner) är det viktigt att andra använder det eller de pronomen som är rätt. Att bli omnämnd med fel pronomen eller andra könade ord (som syster, pojkvän eller uttryck som ”hej tjejer”) kan trigga könsdysfori och skapa stort obehag.
 

Pronomen är viktigt

När man funderar över sin könsidentitet eller ska leva i enlighet med sin könsidentitet är ett nytt pronomen ofta ett stort och viktigt steg. Ibland ändras pronomen samtidigt som ens förnamn, ibland inte. Personer gör på olika sätt för att meddela att det är ett nytt pronomen som gäller. En del skriver en statusuppdatering på Facebook, andra berättar för några i ens omgivning och ber dem sprida ordet till fler. Det finns många olika sätt och var och en känner efter vad som blir bäst för en själv.
 
Ibland förstår inte cispersoner varför det är viktigt att använda rätt pronomen. Ett svar på den frågan är att det är viktigt eftersom det visar på respekt, medan att använda fel pronomen är respektlöst. Alla kan såklart råka säga fel ibland: då är det bara att be om ursäkt och rätta sig. Det är också viktigt att använda rätt pronomen för att motverka psykisk ohälsa. Om man hör att någon använder fel pronomen om någon annan är det ofta en bra idé att rätta personen genom att exempelvis säga att ”Sams pronomen är han” eller ”Du menar hen”. För den som blir felkönad är det ofta skönt att slippa vara den som rättar personer gång på gång, så det är bra om fler tar ett ansvar. Men om man inte vet att Sam är öppen med sitt pronomen är det bra att fråga honom om han vill att man ska rätta andra.
 
Om du har personer runt dig som hela tiden säger fel pronomen kan det vara utmattande men också göra dig arg eller ledsen. Beroende på vem det är som säger fel så kan du ta upp det med personen på olika sätt. Du får gärna bolla sådana situationer med oss på Transformering genom att mejla oss på info@transformering.se
 

Hen och andra könsneutrala pronomen

År 2012 kom barnboken Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist. Boken sägs vara Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen. Det ledde till en hel del diskussioner i media, och hen blev nu introducerat i det svenska språket för en bred massa och började användas allt mer. En del tidningar, exempelvis Dagens Nyheter, uppgav att de vägrade använda detta pronomen i sina artiklar. Andra tidningar välkomnade istället hen som pronomen. Och det dröjde inte länge innan även de konservativa tidningarna fick ge med sig: hen visade sig vara här för att stanna. 2014 beslutades att ”hen” skulle vara med i Svenska akademins ordlista (SAOL). Förutsättningen för att ett ord ska upptas i SAOL är att det används av många och helst över hela Sverige. Det blev nu tydligt att det svenska språket även officiellt är ännu ett ord rikare. Språkrådet rekommenderar att ordet ska böjas enligt formen hen, hen, hens, men även formen henom förekommer (som i ”jag såg henom”).
 
Även om det blev en stor debatt om hen i början av 2010-talet var ordet inte nytt i svenskan. Språkrådet, som är en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen, bevakar bland annat hur svenska språket utvecklas och förändras. De ger varje år ut en lista över nya ord som har etablerats och använts under året: nyordslistan. Språkrådet valde att inte inkludera hen i nyordslistan, eftersom ordet faktiskt inte var nytt – man tror att det dök upp för första gången i Sverige på 1960-talet. Det var i en insändare i Upsala Nya Tidning 1966 som språkvetaren Rolf Dunås argumenterade för att använda hen eller den som pronomen i exempel där könet på personen inte spelar någon roll. Dunås påminde i sin text om att finskan har ett könsneutralt personligt pronomen, hän. Könsneutrala pronomen har också funnits länge i andra språk, till exempel i engelska (där they har använts som könsneutralt pronomen åtminstone sedan 1300-talet) och i samiska språk.
 
Hen är kanske det pronomen som många tänker på i första hand när ickebinära är på tal. Men det finns fler könsneutrala pronomen – den som personligt pronomen är ganska vanligt i svenskan, och hin används också av många. En del använder de/dem, som i engelskans they. Men alla ickebinära personer har inte könsneutrala pronomen, och man måste inte använda könsneutrala pronomen om sig själv om man är ickebinär. Många ickebinära har han och/eller hon som pronomen. Det är också möjligt att inte ha något pronomen i tredje person, och istället vilja att andra använder ens namn när de pratar om en.
 
Senast ändrad: 
22 januari, 2020 - 13:52

Sökformulär