Barnpsykologen: Så är du ett bra stöd åt en ung transperson.

Många som hör av sig till oss via transmejlen är närstående till unga transpersoner. Vi får ofta frågor om hur man kan vara ett bra stöd, var det finns transkompetenta psykologer eller vilka rättigheter en har när vården eller skolan strular. Det är även många som vill vara ett bra stöd, men som samtidigt brottas med känslor av oro och osäkerhet när en närstående just kommit ut. 

Vi har träffat Hannah Bergman, barnpsykolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, och pratat med henne om hur man kan stötta en ung person i ens närhet samtidigt som man tar hand om sig själv och sina egna känslor. Hannah Bergman jobbar på könsidentitetsmottagningen på ALB, som är det enda könsutredningsteam i Sverige som tar emot personer under 15 år, och hon har träffat många unga transpersoner med deras familjer och pratat med dem. 

Vad säger när du träffar föräldrar eller syskon som just fått veta att en ung person i deras närhet är trans, och som nu känner oro eller osäkerhet?

Det är individuellt hur man reagerar, men till en närstående som upplever beskedet som jobbigt kan man säga: tillåt dig alla känslor som du känner. Eftersom det kan vara svårt att prata om hur man känner kan man uppleva sig ensam och hjälplös inför hur man skall förhålla sig till situationen och personen. För att komma vidare i bearbetningen är det bra att prata med någon. Det kan vara en god vän, en partner eller en professionell samtalskontakt. Att få saklig information lindrar också ofta oro. 

Vad kan man göra om man som närstående känner sig otillräcklig eller har frågor som inte passar att prata om med den unga personen själv? Närstående kan också behöva ta hand om sig själva för att kunna vara ett bra stöd åt den unga. En del närstående drabbas av kriser och det är något som man behöver ta hand om. Hur kan man göra det utan att det går ut över barnet eller den unga personen ifråga? 

Hannah Barnpsykolog

Även om öppenhet inom familjen är bra är det viktigt att som närstående ha någon annan än den som kommit ut att ventilera sina egna känslor och tankar med. Både för att avlasta den unga, som har fullt upp med sin egen process, men också för sin egen skull. Man kan tala med en partner eller vän, söka information på nätet och kontakta kunniga inom området. Försök hitta sammanhang eller möten där du kan ges möjlighet att fråga, gråta, tänka och känna utan att den unga känner sig belastad av det.

Vilka uttryck för oro möter du från närstående? Hur svarar du på frågor om sådant?

På frågan om man kunde ha gjort annorlunda är svaret: antagligen inte. Enligt forskningsläget i dag är kön mer ett kontinuum än ett binärt system. Var man befinner sig på det kontinuumet är olika från person till person. Snarare har man gjort något rätt om den närstående vågar komma ut och berätta om sin könsidentitet. 

En oro kan också vara hur den närstående kommer att bli bemött. Man kan inte skona sin närstående från omgivningen, men genom stöd, respekt och kärlek kan man bidra positivt till förutsättningarna att bemöta svårigheter. Det behövs tid för att utforska sin könsidentitet och utredningsprocessen bidrar ofta med både tid och lösningar på hur den enskilda ungdomen vill göra. Alla väljer inte att heller att genomgå alla delar av en könskorrigerande behandling, det utgår helt från personens egna behov.

Slutligen, vad är det viktigaste man kan göra som närstående för vara ett bra stöd åt en ung transperson?

Att vara tydlig med att man älskar personen oavsett könsidentitet och könsuttryck är det bästa sättet att stötta. 

 

 

Lägg till ny kommentar

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Sökformulär