När vårdnadshavare vägrar

Om en vårdnadshavare är emot eller försöker hindra att en person under 18 år* kommer till könsutredning finns det lagar och bestämmelser som är till för att skydda barnets rätt till vård. Vårdnadshavare ska varken kunna neka eller tvinga sina barn till vård. Det är en allvarlig kränkning av barnets rättigheter att som vårdnadshavare försöka förneka barnet vård. Det kan ha allvarliga konsekvenser för barnets hälsa, även senare i livet, och visar på att den vuxna inte har tillräcklig respekt för barnet och barnets rättigheter.

Lagen är tydlig på området barns rätt till vård, och könsutredning räknas som sådan vård som man ofta har rätt till även utan en vårdnadshavares samtycke.

* I den här texten kallar vi alla som är under 18 år för barn eftersom man juridiskt sett är barn tills man fyller 18 år.

Socialnämnden kan ingripa

Om ett barn har två vårdnadshavare ska de tillsammans bestämma om sådant som angår barnet, till exempel hälso- och sjukvård. Det innebär att det oftast krävs båda vårdnadshavarnas samtycke för att en vårdåtgärd ska kunna vidtas. Till exempel förväntas båda vårdnadshavarna skriva under en remiss till könsutredning om barnet inte har fyllt 18 år.

Från den 1 maj 2012 gäller nya regler om ett barns möjligheter att få hälso- och sjukvård samt sociala insatser när ett barn har två vårdnadshavare och en av dem vägrar ansöka om eller samtycka till en åtgärd för barnet. Innebörden av reglerna är att socialnämnden där man bor har möjlighet att utreda och besluta att en åtgärd får vidtas eller en ansökan göras utan den ena vårdnadshavarens samtycke.

Innan behandling gör man i de flesta fall en utredning. Socialnämnden kan därför först få ta ställning till om ett barn ska få genomgå en utredning. Hit kan könsutredning för minderåriga räknas. Socialnämnden kan ta över den ena vårdnadshavarens beslutsrätt i en specifik fråga och fatta beslut i den frågan. Det är en mindre omfattande åtgärd, men som förstås kan betyda mycket för barnet, och kan till exempel handla om att just ge tillstånd att skicka remiss till könsutredning. Men dessa regler kan också tillämpas när remiss skickats och könsutredning ska påbörjas om en vårdnadshavare då motsätter sig.

Socialnämndens möjlighet att vidta åtgärder utan en vårdnadshavares samtycke avser främst utredning och behandling som ges inom barn- och ungdomspsykiatrin. Om barnet bedöms behöva läkemedel inom ramen för behandlingen kan beslutet även omfatta sådan medicinering. Det kan exempelvis handla om stopphormoner eller könskonträra hormoner.

Annan lagstiftning

I föräldrabalken finns också bestämmelser som handlar om att vårdnadshavare i takt med att barnet blir äldre och mer moget psykiskt och fysiskt ska ta allt större hänsyn till barnets egna synpunkter och önskemål. Om barnet anses vara tillräckligt moget kan det i vissa fall vara tillräckligt att barnet självt samtycker till en åtgärd inom hälso- och sjukvård. När barnet anses ha vara tillräckligt moget för att bestämma på egen hand behövs alltså inte någon vårdnadshavares samtycke. Det finns ingen exakt åldersgräns för när ett barn självt kan samtycka till respektive motsätta sig olika behandlingar, utan detta får avgöras individuellt och för varje enskild situation. 16 år är den ålder som oftast brukar nämnas i dessa sammanhang. Ofta krävs dock vårdnadshavarens samtycke vad gäller omfattande behandlingar som psykiatrisk utredning, till vilket könsutredning räknas.

Vårdgivares ansvar

Det är den som är ansvarig för vården som ska bedöma en minderårig patients mognadsgrad och förmåga att fatta beslut. För att säkerställa att den bedömningen görs på ett kompetent och informerat sätt ska vårdpersonal få kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov och utifrån aktuell forskning och vetenskap. Man ska med andra ord kunna förvänta sig och kräva att berörd personal på till exempel BUP, men också på sociala myndigheter, har relevant utbildning och aktuell kunskap om unga transpersoners livssituation och vårdbehov.

Allvarliga motsättningar

Om vårdnadshavarna till ett barn är osams under en längre tid i frågor som rör barnets hälso- och sjukvård är ibland den enda lösningen att en av vårdnadshavarna får ensam vårdnad. Denna vårdnadshavare kan då ensam fatta beslut som rör barnet. Barnets rätt till hälso- och sjukvård har företräde framför vårdnadshavarnas eventuella nekande, om risken bedöms vara påtaglig att barnets hälsa och utveckling skadas. Att inte få tillgång till könsutredning när man vill och behöver det är en situation där sådan risk finns, det visar all relevant forskning på området. I en sådan situation kan det, förutsatt att barnet självt inte anses kunna fatta beslut om sin egen hälso- och sjukvård, bli aktuellt att göra ett ingripande med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Bestämmanderätten flyttas då över från vårdnadshavare till socialnämnd. Detta är en mer omfattande åtgärd och ska inte blandas ihop med den bestämmelse som tagits upp här ovan, då socialnämnden har möjlighet att fatta beslut om en specifik åtgärd utan att för den sakens skull helt frånta någon vårdnaden.

Transkompetens krävs

Trots att dessa lagar och regler finns till för att hjälpa unga transpersoner och stöttande vårdnadshavare som kommit i kläm så finns det exempel på att socialtjänsten varit mycket transinkompetenta och varit till större problem än nytta. Innan den nya lagen infördes har det i vissa fall inneburit att man gått på den vägrande vårdnadshavarens linje i stället för att ta hänsyn till den minderårigas behov och vilja. Vi på transformering.se har tagit emot många frågor rörande detta från vårdnadshavare och svarar gärna via vår stödmejl på frågor om hur man kan gå till väga i sådana situationer.

Senast ändrad: 
29 april, 2014 - 22:34

Sökformulär