För medier

Transformering har sammanställt en lista över saker som vi tycker att det är viktigt att tänka på när man skriver eller pratar om transpersoner, framför allt unga transpersoner, i till exempel mediesammanhang och skolarbeten.

• Bokstaven t i begreppet hbtq står för transpersoner på svenska. Transpersoner är ett samlingsbegrepp för många olika sätt att vara trans på. Några vanliga transidentiteter är ickebinär, transsexuell och transvestit. (Under rubriken ”Vad är trans?” på sidan finns en lista med olika transrelaterade begrepp och förklaringar till dem.) Ibland kan man se att personer läser ut t:et i hbtq som transsexuella, eller att begreppet transsexuella används som samlingsnamn för transpersoner. Det är inte korrekt – transpersoner är alltså ett samlingsbegrepp som innefattar både transsexuella och personer som är trans på andra sätt. Det är viktigt att vara tydlig med och respektera skillnaden mellan olika begrepp. Genom att ge korrekt information om transpersoner och transidentiteter kan media vidga förståelsen av vilka olika grupper och erfarenheter som ryms under paraplybegreppet trans/transpersoner.

• Att vara transperson handlar om könsidentitet och/eller könsuttryck, inte om sexualitet. Ofta förenklas hbtq-begreppet till att handla om sexuell läggning eller till exempel om att alla ska få älska den de vill. Då arbetar man med en del av hbtq-begreppet, men missar att hbtq också handlar om att alla ska få vara dem de är och uttrycka det och att alla könsidentiteter och könsuttryck ska respekteras. Bokstäverna h, b och delvis q i hbtq-begreppet handlar om sexualitet, eller rättare sagt om vilka man kan bli kär i, tända på eller vilja ha sex med. T:et handlar om vem man själv känner sig som i fråga om kön och hur man uttrycker sitt kön eller icke-kön, alltså om könsidentitet och könsuttryck. Som transperson kan man identifiera sig som heterosexuell, homosexuell, bisexuell, asexuell eller något annat som man tycker beskriver hur man själv dras till eller inte dras till andra personer.

En vanlig felskrivning/felsägning är "transsexualitet". Det man menar när man skriver eller säger så är ofta att vara transperson, att vara transsexuell specifikt eller att man har fått diagnosen transsexualism. Begreppet ”transsexualitet” kan förstärka missuppfattningen om att trans är en sexuell läggning (som i begreppen homosexualitet och bisexualitet).

Ett bra begrepp för att ändra på sin kropp så att den stämmer bättre överens med ens könsidentitet är könsbekräftande behandling. Det begreppet håller på att ersätta det äldre ordet könskorrigering. Begreppet ”byta kön” är välkänt, men det beskriver ganska illa vad det är som faktiskt händer vid en könsbekräftande behandling. Man byter inte kön, utan kroppen ändras så att den bättre bekräftar den man redan är inuti (i sin identitet). Ett undantag är att man kan prata om juridiskt könsbyte. Då bör man göra det just som ”juridiskt könsbyte”.

Könsbekräftande behandling används för att behandla könsdysfori. Det är ett medicinskt begrepp och ett tillstånd som ligger till grund för diagnoser som transsexualism. Könsdysfori är, med Socialstyrelsens ord, ”ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen som orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det registrerade könet”. Icke-överensstämmelsen mellan det kön man tilldelades vid födelsen och ens könsidentitet ger alltså här upphov till ett lidande eller till problem i vardagen, till exempel för att andra ser en som ett kön man inte är. Alla transpersoner har inte könsdysfori. Hos dem som har det kan könsdysfori se väldigt olika ut och ta sig olika uttryck. Det är viktigt att man inte framställer det så att trans blir liktydigt med ett lidande. 

Respektera hur den du intervjuar benämner sig själv, sin egen könsidentitet, sin situation och sin historia. Grundläggande respekt är att använda rätt pronomen, rätt namn och rätt begrepp för personens identitet. Det är till exempel inte säkert att alla som fått diagnosen transsexualism benämner sig själva som transsexuella eller som transpersoner. Man kanske ser sig som tjej med transsexuell bakgrund, som före detta transsexuell (om man genomgått den könsbekräftande behandling man behöver) eller helt enkelt som tjej. Det går inte att se på en person eller veta utifrån till exempel det eller de namn någon använder vilket eller vilka pronomen personen har. Fråga personer hur de vill bli beskrivna! Du kan till exempel fråga "Vilket pronomen har du?" eller "Vilka ord använder du själv/vill du att jag ska använda för att beskriva din identitet?". Det är frågor som det är helt okej att ställa, om de ställs på ett respektfullt sätt och har som syfte att man vill kunna beskriva en person på rätt sätt och med rätt ord.

Om man rapporterar om könsbekräftande behandling bör man undvika att värdera den. Det finns ingen allmängiltig punkt då behandlingen är ”klar”. Olika personer behöver olika typer av könsbekräftande behandling. Vad man behöver för att vara ”klar” är alltså individuellt. En del behöver könsbekräftande underlivskirurgi för att känna att man är ”en riktig man” eller ”en riktig kvinna”. Men rent generellt när man talar om personer med könsdysfori bör man inte framställa det som att det krävs någon viss typ av behandling för att vara ”riktig”. Det ger en felaktig bild och bidrar till orimliga förväntningar på transpersoner.

Undvik att värdera eller kommentera hur väl någon anses passera. (Att passera betyder att man uppfattas av andra som det kön man själv identifierar sig som. Att inte passera kan vara förknippat med obehag och utsatthet i vardagen och i värsta fall leda till våld och hot om våld.) Att kommentera eller värdera någons könsuttryck eller hur väl någon anses passera gör att det blir en konstig maktrelation. Vem har rätt att bedöma och värdera en sådan sak? Lyssna på det personen själv säger om sin könsidentitet och på hur personen benämner sig själv.

Alla bör få tycka till om hur de representeras i bild. Det kan vara känsligt med bilder, och utseende och uttryck kan förändras mycket från dagen då bilden togs till dess att den publiceras. Om det inte är möjligt för intervjupersonen att ge synpunkter på bildvalet bör man överväga att bildsätta på ett annat sätt än med porträttbilder.

Undvik stereotypa skildringar av transpersoner. En av de vanligaste är att man som transperson är ”född i fel kropp”. Personer som är transpersoner kan förstås uppleva att uttrycket "född i fel kropp" passar precis in på deras egna upplevelser och är sant för dem. Däremot bör uttrycket inte användas för att beskriva transsexuellas eller transpersoners upplevelser och erfarenheter rent generellt. Det är rätt uttryck för en del, men inte för alla. En annan vanlig föreställning är att ”alla” transpersoner vet från det att de är väldigt små att de inte är det kön som omgivningen tror. Detta är också något som stämmer för en del, men långt ifrån för alla transpersoner. Som vi nämnt tidigare är könsdysfori också individuell. En del transpersoner har könsdysfori, andra har det inte. Alla transpersoner vill inte ändra på sina kroppar eller genomgå alla typer av könsbekräftande behandlingar som vården kan ge. Undvik också ord som "könsbyte" och "könsbytare" i text som inte är citat. Begrepp som ”född som kvinna” ger den felaktiga bilden att man föds som ett kön och blir ett annat genom könsbekräftande behandling. Könsbekräftande behandling används för att bekräfta det kön/den könsidentitet som personen redan har. Att skriva/säga ”När A föddes tilldelades [det pronomen A använder i dag] könet kvinna” är bättre – om det är relevant för sammanhanget vilket kön personen blev tilldelad från början.

Undvik att använda intervjupersoner som källa till allmän information om trans. Många transpersoner beskriver att de känner sig som vandrande uppslagsverk, man förväntas kunna svara på ALLT som rör trans bara för att man själv på något sätt ryms inom begreppet. Är det något du känner att du själv inte vet tillräckligt mycket om kan du fråga personen till exempel "Vet du vart jag kan vända mig för att hitta mer info om det här?". Men det är ditt ansvar att söka svar på frågor på egen hand eller med hjälp av personer som arbetar med transfrågor. Du kan gärna vara tydlig inför intervjupersonen med att du vet att det är ditt ansvar, och att du är beredd att ta det.

Om du vill intervjua någon i egenskap av att hen är transperson och ställa frågor om just det, var tydlig med det från början när du bokar in intervjun. Det förekommer tyvärr att den som ska skriva en artikel eller göra ett reportage ger sken av att vilja rapportera om något helt annat men i praktiken är ute efter att göra ett personporträtt av en transperson. Det sparar tid och energi och ökar ens trovärdighet att vara öppen med detta från början.

Kom ihåg att många inte vill dela sitt förflutna med resten av världen. Till exempel "före/efter"-bilder eller någons tidigare namn är saker som många vill ta del av men som få transpersoner är beredda att dela. Respektera det och fokusera på nuet istället.

Senast ändrad: 
23 april, 2018 - 14:48

Sökformulär